Un'estate Italiana

Så var man hemma igen efter 10 dagar i pizzans hemland och en hel del pizza har det blivit, samtliga har bidragit till att avliva myten om att pizzan är bättre i Sverige och att den italienska är överskattad. Fast om man anser att en Hawaii med kebabsås är den ultimata pizzan så kanske man ser på det annorlunda! Tillsammans med Marcus, Alexander och Martin anlände vi i Rom vid tolvtiden på onsdagen, därifrån begav vi oss mot Amalfikusten där vi tillbringade första natten, detta skulle också komma att bli resans vackraste tid, genom en nästintill regnskogsaktig grönska slingrade vi oss upp för serpentinvägar efter att vi lämnat Neapel bakom oss, som alltid så fick jag nöjet att ratta oss i 20 km/timmen de två timmar det tog oss att ta oss över bergen på bilden nedan.

 Utsikten från hotellet var fantastisk och ackompanjerad av resans bästa frukost var morgonen i soluppgång helt fantastisk. Det var förövrigt hela resan längs Amalfikusten, rekommenderas å det allra starkaste!

Efter frukost begav vi oss vidare mot Tropea, som ligger på foten av Italien. Tropea skulle visa sig ha den bästa stranden under resan med sitt kristallklara vatten och med staden vilande på ett berg bakom sig.

Efter ytterligare en lugn kväll begav vi oss vidare mot Cefalu på Sicilien för vad som skulle att komma att bli en betydligt vildare kväll...staden vid foten av ett berg levde upp till de föreställningar man har om hur en Italiensk stad "ska" se ut, kullerstensbelagda trånga gränder, vackra kyrkor, små krypin i väggarna som rymde caféer och restauranger, väldigt mysig stad!

Dagen därpå efter frukost och tillnyktring begav vi oss vidare mot målet, vårt hus en liten bit utanför Palermo! Det är alltid svårt med förväntningar och det var en oväntad överraskning (annars är det kanske ingen överraskning?) att finna att huset var ännu bättre än vad vi hade förväntat oss, utsikten med 180 graders havsutsikt från toppen av ett berg var smått otrolig och ännu bättre än på bilderna vi sett och allt annat hölll bra klass och bidrog till att veckan kom att utveckla sig till en fullständig succé, inte ett enda bråk, vilket får anses som förvånansvärt när fjorton personer ska samsas på ett område. Speciellt då vi knappt lämnade huset annat än för att handla mat!

Nu fortsätter sommaren här hemma. Kan det inte värmen infinna sig så att min ledighet känns helt bortkastad?

Snart så....

Med all rätt så hackar Andreas på mig pga dåligt bloggande. Har egentligen ingenting att skylla på, jag har till och med en fungerande dator nu också. Det är nog bara en släng av brist på bloggmotivation jag har drabbats av den senaste tiden. Vi får väl se om det kan bli någon bättring eller om jag skall låta Andreas styra skutan vidare på egen hand vad det lider. Den som lever får se!

Nu är det sjukt snart som vi sätter våra bleka fötter på italiensk mark. Alla förberedelser är gjorde och det är bara att packa väskan som återstår. Snusförrådet är påfyllt, pengar växlade, böcker inhandlade and so on...
Det enda som oroar mig är att Andreas tror att vi skall bo i Trapani. Det är nog tur att inte den lille gossen har fått några reseledaruppgifter på den här resan heller.

Jag är lite besviken att inte Andreas ger en detaljerad beskrivning av deras fantastiska vandring från helgen som gick. Eller var det kanske så att det var då som mina små wild-kids insåg att livet är bra mycket bekvämare i stan eller på ett hotellrum?

Andreas! Jag hoppas att du som traditionen kräver fixar grym road-trip-musik till resan ner genom Italien.

Mot Italien

En kaosartad vecka närmar sig sitt slut och skönt är det. För lite sömn som en följd utav jobb, fest, skolavslutningar, shopping och lite annat har lagt beslag på all min energi. Det är därför skönt att det endast är tre dagar kvar, sedan påbörjas vad som knappast kommer att bli någonting annat än en helt fantastisk resa! Tillsammans med Alexander, Marcus(Den från bloggen försvunna?...) och Martin startar resan i Rom varifrån vi kommer att bila ner till Sicilien med tre övernattningar på vägen. Stoppen blir i tur och ordning Amalfi, Tropea och Cefalu innan vi når slutdestinationen Trapani, på Sicilien.

Visa större karta
Där ansluter övriga i sällskapet för att tillbringa en vecka ihop i villan som vi hyrt, 35 grader varmt på Sicilien idag, kan behöva lite värme som kontrast till det höstväder som just nu omfamnar Göteborg.

Femton personer är vi som ska tillbringa denna vecka ihop och det är "the core", den innersta och äldsta av vänskapskretsar. Det är för mig en ovärderlig trygghet och en enorm tillgång att ha så många nära vänner på en och samma plats, såväl i livet som på fysisk plats i min närhet, det är verkligen inte alla förunnat och att alla följer med gör denna resan extra speciell.
 
En av -00-talets bästa låtar "Let's not shit ourselves (to love and be loved)" återspeglar min sinnesstämning just nu, lite analyserande, fundersamt granskande och samhällskritisk i en vacker symbios. Dock betydligt mer innehållsrik än detta inlägget.

To exist is to resist

Ska bli intressant att se om det blir som Bildt vill och det blir en oberoende utredning om vad som egentligen skedde på Ship to Gaza. Vilka ska de oberoende vara? ICC, Internationella Brottsdomstolen i Haag? USA är livrädda för oberoende utredningar och tanken på att någon annan ska döma deras medborgare och vill knappast att se sin skyddsling Israel granskas av en jury som med stor sannolikhet skulle finns dem skyldiga, samtidigt är det tveksamt om händelsen faller inom ICC's jurisdiktion. Det är lite intressant hur snabbt incidenten sopades undan, men Iran's funderingar kring att skicka fartyg med hjälpsändningar till Gaza innebär att fokus snart kan komma att hamna på Gaza igen. Iran's arme säger sig dessutom vara redo att assistera "Frihetsflottan" om så behövs, något som skulle medföra att Israel och Iran kommer att mötas öga mot öga på havet.

Fyra palestinska dykare sköts ihjäl eftersom de planerade terroristdåd. Israel är en stat som mer än någonsin förefaller sakna fundamentala demokratiska grunder att vila på, fortsatt urskiljningslöst dödande utan att presentera några som helst bevis för sin handlingar riskerar att förpassa Israel till en diger men inte särskilt vacker skara av stater som på regelbunden basis avrättar människor efter etnicitet.


Det är beklagansvärt när få förstör för många genom missriktade aktioner. Ett alldeles utmärkt exempel på detta kan skådas när man åker genom Majorna och ser de krossade rutorna på Lindebergs Kött&Chark, målet för djurrättsaktivister som glömt av att göra sin hemläxa och uppenbarligen missat vem man borde rikta sin ilska mot. Att angripa en egenföretagare som har som ambition att tillhandahålla närproducerat kött skapar knappast den form av publicitet och debatt som torde vara målet för den typ av aktion. Ingen gillar att enskilda företagare lider. Varför angrips inte en importör av brasilianskt nötkött som produceras genom att regnskog skövlas för att fungera som betesmark, som har sämre regler för djurhållning, som fraktas hundratal mil för att sen säljas billigt i våra kyldiskar vilket medför att närproducerat och ekologiskt kött får svårare att konkurrera? Blir inte effekten att du alienerar dig som förespråkare för djurens rättigheter och blir dumförklarad, lite som i fallet med utsläppta minkar, ingen fokuserar på huruvida minkarna hölls under vidriga omständigheter innan utan allt gemene man vet är att vägen var röd av blod efter alla som blev överkörda och summan blir att budskapet går förlorat och debatten uteblir. Att släppa ut minkar är förövrigt bland det mest korkade man kan göra och de ekologiska konsekvenserna av sådana aktioner är ofta förödande för fisk- och fågelliv och ett lysande exempel på fel tillvägagångssätt för att uppnå ett mål.


Karins teori om att man genom att låta en mygga suga klart inte skulle få myggbett fungerade inte, även om teorin i sig hade en poäng, att den skulle suga upp mer av sitt gift om man lät den suga klart. Dessutom så älskar myggor mig, efter att ha hängt i Vitsippedalen med Karin hade jag cirka trettio(!) myggbett på min rygg och Karin hade noll, klart märkligt!

"For to be free is not merely to cast off one's chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others"/Nelson Mandela

Blowing in the wind

Är det verkligen på vår egen ekonomiska utveckling som vårt fokus ska vila när vi lägger ytterligare en sten till grunden för morgondagens samhälle? Hur länge till kan vi blunda och förneka för oss själva att vår välfärd till stor del bygger på andras misär, att fattigdom tillåts existera som ett nödvändigt kugghjul i den moderna imperialismens och kapitalismens maskineri. I en tid när okunskap inte kan användas som en ursäkt, aldrig tidigare har information varit mer lättillgänglig, väljer vi att stå som åskådare och passivt bevittna hur en stor del av världen inte tillåts existera i frihet, frihet att följa sina drömmar, sin tro, sina barn växa upp. Lite hårt kan tyckas men det är just så det känns just nu.

"I still say it’s in the wind and just like a restless piece of paper it’s got to come down some ...But the only trouble is that no one picks up the answer when it comes down so not too many people get to see and know...and then it flies away I still say that some of the biggest criminals are those that turn their heads away when they see wrong and know it’s wrong" /Bob Dylan

Inleder mitt sommarlov med att i mesta mån försöka nyttja det sociala kapital som finns i min absoluta närhet och är alldeles gratis för alla att njuta, naturen. Vitsippedalen i angränsning till botaniska trädgården är verkligen någonting extraordinärt i all sin enkelhet, en "orörd" skog som rik på växtlighet och liv är väl värd att besökas. Kommande helg bär det av till Svartedalens Naturreservat för camping och fiske. Svartedalen, som återigen hotas av avverkning, kan vara värt att besöka medan det finns kvar. Ganska besviken på Marcus som är sjukt tråkig och uteblir...

När människor i västvärlden ombeds beskriva "paradiset" är ofta grönskande frodig natur en viktig del, dessvärre så värdesätts den inte lika högt i nuet.

Sambassadeur's senaste produktion "European" är inget mindre, möjligtvis mer, än ett mästerverk och så här långt årets bästa skiva!

"Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don't need" / Tyler Durden (Fight Club)

Happy people never fantasize

Två dagar kvar till sommarlovet, en tenta på fredag hägrar som ett sista hinder, och inramningen kunde knappast vara så mycket bättre även om vädret inspirerar till allt annat än att läsa om miljögifter så får solen mig att bara längta än mer! Det känns lite tråkigt att jobbet hindrar mig från att på allvar avslutningsfira, men eftersom Karoly dessvärre ska sluta på Incontro så är en AW utan dess like utlovad fredag natt, så lite firande blir det. Ett tungt avbräck för oss som arbetar med honom, men förhoppningsvis återfinns han i baren med nya krafter efter sommaren!

Förra inlägget angående Israelkonflikten blev snabbt högaktuellt, dessvärre p.g.a. tragiska omständigheter. Men har diskuterat det alldeles för mycket på senaste för att orka fortsätta på den linjen, kan bara krasst konstatera att människor med osunda åsikter om människors värde borde hålla dem till sig själv och att Israel, som har osunda åsikter om människolivs lika värde oavsett etnicitet, borde straffas för sina övergrepp.

Kusin Niklas funderingar kring svenskens oförmåga att leva i nuet och den ständiga strävan och längtan efter morgondagens rikedom och njutning var härligt tankestimulerande, att spara tid likt Momo's vänner är ett alldeles utmärkt recept på utbrändhet och en av vägarna till ett mentalt ökenlandskap.

Kanske, eller snarare uppenbarligen så har vi svårt att riktigt uppskatta vår rika tillvaro och göra det bästa av den. Att ohämmat kravlöst njuta dagen är inte en konstart som främjas i rådande samhällsklimat, därför desto viktigare att eftersträva. Att utnyttja sin fria tid till att göra vad man absolut helst vill, istället för att bygga slott för morgondagens njutning, att bara lägga sig i gräset och låta dagen vara målet. Och just nu är tiden för det.

"Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's
going to cave in" American Beauty