Hat

När det gäller fotboll så har det egentligen aldrig funnits mer än två lag som har intresserat mig, GAIS och landslaget. Och just i år så är fotbollen så här långt helt enormt undehållande, inte nog med att GAIS spelar bra och tar poäng, det går även åt helvete för IFK. Det finns en passion och glöd i mitt (och de flesta gaisares) IFK-hat som IFKarna inte riktigt förstår, att jag faktiskt hellre ser AIK ta sm-guld, kollade igår hela IFK-Malmö bara för att jag så intensivt vill att IFK ska förlora och ljublar högt när Malmö gör ett och två noll. Vi (jag, bröder, pappa, gaisare) hoppas att Hysen ska vara borta resten av säsongen, vi önskar IFK ner i superallsvenskan och all motgång möjlig, vänner som vädjade om sympati med IFK som göteborgslag i guldstriden förra året förstår helt enkelt inte. Som att be Palestinierna heja på Israel under OS ;) Gais på plats 5 är dubbelt värd om IFK är bakom, det är så det är.

Vad är det då att förstå? IFKare muttrade om att vi firade som att vi tagit guld när Eyo såg till att vi slog IFK för första gången på 15 år och på ett sätt var det just så det var, ett och ett halvt decenniums längtan efter en Davids vinst över Goliath var över. Medans IFKare hånar oss gaisare år in och år ut just för att vi håller på GAIS, de eviga förlorarna, så är målet för IFK att ta SM-guld och jaga ut i Europa, en ambition som man som GAISare med självinsikt inte kan ha, därför blir målsättningen också en annan. Som att slå IFK, ligga före dem i tabellen, sluta på övre halvan, inte åka ur. Att få höra att jag är skadeglad visar på ett dåligt minne hos dem som under evigheter betett sig likadant fast kanske inte lika intensivt, för som GAISare vet man av erfarenhet att glädje ofta är kortvarig och därför har jag som intention att absorbera den tillfälliga svaga doften av relativ framgång och njuta den till fullo, för Gud vet att den av tradition inte brukar vara speciellt länge.

Bilden är hämtad från änglarna.se, IFK's officiella fanclub. "Hata GAIS" skanderade även publiken på IFK's förra hemmamatch och mot Malmö så zoomade kameramannen in ett fan med den bilden tryckt på sin tröja. Och nej, GAIS spelade inte. Det eviga hatet från IFK göder vår missunsamhet. Och nej, vi ropar inte "Hata IFK", den ramsan nynnar våra själar på och låter eka i våra hjärtan.

Off we go!

Då är det i morgon äntligen dags att kliva på planet som tar oss till Warszawa! Jag har inte varit så väldigt peppad inför resan tidigare i veckan men nu ser jag verkligen fram emot den. På något konstig sätt har jag blivit ofrivillig reisleiter men det har jag skött utmärkt så här långt måste jag påstå. Hotellbokning - check, flygbiljetter fixade - check, informerat gänget om när de skall infinna sig på flygplatsen - check...osv osv. Räknar dock kallt med att någon av pojkarna kommer att ringa från Landvetter och fråga var vi andra är någonstans, när vi andra sitter på Säve och dricker första ölen. Men lite spill får man räkna med.

Kikade lite på bilderna över hotellet i Warszawa igår och det ser grymt bra ut! Pool med utsikt över stan på 44:e våningen, låter ju hur bra som helst! Gäller bara att komma ihåg att packa ner badbrallorna.

Det skall bli ganska skönt att slippa vistas i GBG under Valborg - fjortisfyllornas högtid. Jag är ganska glad att jag inte längre bor på Gibraltargatan och behöver stå ut med Cortége-låten som spelas på repeat från morgon till kväll.

Nu är det snart dags för konsert med Johnossi också. Håller som bäst på att lyssna in mig på nya skivan 'Mavericks' och kan absolut rekommendera den. Favoritlåten så här långt är 'Sickness'. Hela skivan finns på spotify.

Tittade lite på Janne Josefssons granskning av kommunens (i det här fallet kommunala bolaget Familjebostäder) affärer med Allbäcks bygg som sändes på SVT igår. Hatten av för Josefsson och hans grävande journalistik. Inte det minsta förvånad av hans avslöjande men jag förstår inte hur de kommunala tjänstemännen som var inblandade tänker när dom står och blåljuger in i kameran över uppgifter som är hur enkla som helst att kontrollera. Förhoppningsvis kommer det att rulla ett antal huvuden inom FamBo den kommande tiden men man kanske inte ska hoppas på för mycket. En sak som förundrar mig är hur en i staden välkänd och uppskattad person som Stefan Allbäck (tänk han som håller ÖIS flytande om ni inte känner till honom) vågar riskera att skita ner sitt anseende för med hans mått mätt småsummor. Men visst, det kan ju hända att hela hans förmögenhet bygger på dessa tvivelaktiga ryggdunkar-affärer.
Det ska bli spännande att se fortsättningen på denna historia.

Återkommer med reserapport från Warszawa om några dagar.

It's alive

Jag får diverse pikar av Andreas pga dålig uppdatering märker jag. Skyller på att min dator är störd i huvudet och startar om sig så fort jag börjar skriva ett inlägg...

Vad har hänt sen sist då? Tackar som frågar, jag har haft en mycket trevlig helg med celebert besök från kungliga hufvudstaden. H&J skulle anlända i GBG runt 8-9 på kvällen i fredags och för att slå ihjäl lite tid innan dess satte sig jag Bojan & MJ på Lokal och testade några inovativa drinkar och öl innan vi fortsatte vidare till Bliss där brorsan vände plattor. Någonstans här kom det oroväckande uppgifter om att H&J hade drabbats av bilproblem och var ett par timmar försenade till Götlaborj. Det var bra drag på Bliss och Alex dök upp som gubben i lådan (en väldigt packad gubben i lådan tål att påpekas) så vi stannade ytterligare en stund där. Så småningom kände vi att det var dags att bryta upp från Bliss då det lätt hade spårat ut annars när det börjades dricka shots och skumpa och grejer.

Till slut anlände H&J till hotellet och vi drog oss mot Ritz för att möta upp dom. Inte helt oväntat var Ritz dött som i graven då det var fredag och ingen klubb. Hursomhelst så mötte vi upp H&J där och satt kvar en stund och snackade lite innan det var dags att dra sig hemåt som de mogna och ansvarstagande individer vi är....

Lördagen fortsatte med lunch i solen på Avalon och avancerad sightseeing. J fick uppleva Feskekörkan och var mycket nöjd med detta. Tyvärr lyckades vi inte spota några torskar i Rosenlund, men hey man kan inte få allt här i världen!

Efter lite förfest hemma hos mig drog vi ner till Ritz och klubb Indiean för lite festande. Jag är rädd att Ritz har tappat lite av sin gamla trevliga publik och plötsligt blivit ett hak för allsköns mongon. Hoppas att det är en tillfällig svacka och att sommaren bjuder på ett skönt häng på uteserveringen. Den som lever får se!

Som Andreas påpekar står vår resa till Warszawa inför dörren och gissningsvis kommer den bli legendarisk! Jag blir bakfull bara jag tänker på den. Enligt yr.no skall det bli runt 19-22 grader på dagarna i helgen och det låter ju helt okej.

Känns som att det var något mer jag tänkte berätta men kommer inte på vad det var just nu....

The Nightingale

 Ett mysterium har nu fått sin lösning. Mitt kaffe har under en period känts lite underligt, inte riktigt så förgyllandes min närvaro som brukligt och min älskade Philips Gourmet, trea på listan över saker jag älskar, har naturligtvis inte ens har varit tilltänkt som skyldig så har jag stått maktlös, vilsen och med otillfredsställda smaklökar. Men så idag bestämde jag mig för att granska mekanismen vid nedrinningen och plötsligt var det som när Hypatia av Alexandria upptäckte jordens cirkulation i förhållande till solen, i den mycket mediokra filmen Agora, och allt föll på plats och föreföll så självklart. Råkade köpa fel filter för ett tag sen, lite för stora, kompenserade detta genom att klippa ner den övre kanten lite, ganska smart tyckte jag. MEN, detta medförde även att det lite bredare filtret inte connectade med botten av tratten, vilket medförde en lite för hastig genomströmning av vattnet och följaktligen en lite blaskigare karaktär på kaffet!

"Så länge jag ännu har min kropp och min hjärna i behåll så vill jag avsluta mitt liv så länge det är värdigt. Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att, göra detta själv hade jag gjort det.” 
Idag kom Socialstyrelsens prejudicerande beslut som svar på den 32-åriga kvinnans vädjan och man väljer att ge människan rätt att bestämma över sitt öde, under förutsättning att patienten bedöms vara beslutskompetent och välinformerad om sin situation. Ett självklart men omdebatterat beslut. Det är verkligen något extremt levande i tanken att ta ett rationellt och noga övervägt beslut som medför ett avslut på livet (som vi känner till det), men den avgrundsdjupa uppgivenhet och själsliga smärta som jag förmodar ligger bakom den typen av beslut är långt bortom gränsen för vad som är imaginärt. Att åtminstone få vara herre (fru?) över det beslutet är det minsta man kan kräva.

Är den första säsongen av Lynch's tidlösa mästerverk "Twin Peaks" det bästa som har gjorts i tv-serieväg? Jag skulle nog hävda det, den tunga skogsdoftande mystiken kring mordet på småstadsskönheten Laura Palmer med Angelo Badalamenti's Emmybelönade ledmotiv hela tiden krypandes i bakgrunden, en sorgsenhet vilar över staden, en ondska ruvar under Douglasgranarna och genomsyrar samhället. Den paj och kaffeälskande Agent Cooper är den som ska finna lösningen i en stad som rymmer fler hemligheter än svar. Mina tankar landar då och då i Twin Peaks och det är nog snart dags för ett maraton.

Till Warszawa på fredag och efter förra årets avslutning i Budapest så kommer sannolikt VISA-korten få kreditkort som sällskap i år...

Imorgon kommer sannolikt de första fiskarna att introduceras i mitt akvarium, en inte allt för vågad gissning är att det blir 3 clownfiskar, aka Nemo-fiskar, som blir först in, Clownfisken är en otroligt intressant fisk som lever i symbios med anemoner. Anemoner är utrustade med nässelgift och paralyserar organismer som kommer i dess närhet, detta medför att Clownfisken får ett skydd mot fiender i anemonen eftersom den har ett sekret som gör den immun mot giftet, samtidigt blir anemonen matad av Clownfisken så även den tjänar på relationen. Dessutom kan Clownfisken byta kön, om honan dör så byter den största hanen i gruppen kön, rommen placeras i anemonen och är på så sett utom räckhåll för fiender. En fascinerande fisk!

Var är Marcus? Laddar inför Warszawa hoppas jag!

And There Was Light

South Parks tvåhundrade avsnitt som handlar om hur alla kändisar som hånats i serien under årens gång bestämmer sig för att stämma South Park om de inte fixar fram profeten Mohamed åt dem. De behöver honom honom för att stjäla hans förmåga att inte kunna bli hånad. Det lite kryptiskt komiska i det hela visar sig dock i avsnitt 201, där man plötsligt har censurerat Mohameds namn, varför? För att en extrem Islamsk grupp mordhotat Matt Stone and Trey Parker, seriens två skapare, för att de driver med Mohamed. Lite ironisk får man nog säga. Och sjukt. Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar som nån vis man sa...

Vattenkrafts vindkraftsreklam på Spotify känns lätt vilseledande eller åtminstone fel.

Av regeringens skattesänkningar så har 49.2 procent av pengarna tillfallit de 25 procent som tjänar mest, de fattigaste 25 procenten har tilldelats hela 6 procent av pengarna. Inte så väldigt oväntat kanske, en borgerlig regering kommer, ofrånkomligt, att leda till ett ökat avstånd mellan samhällsklasserna och kommer att leda till ökat utanförskap, kommer att leda till en ökad segregering och till en minskad välfärd med tidens rätt. Enligt mig. Det är bra med en blå regering när det krävs ekonomiska krafttag har jag fått höra emellanåt, och den ekonomiska krisen klarade vi väldigt bra hävdade Anders Borg, bland de sämsta i Europa hävdar OECD. Spontant så tror jag mer på dem än på den som bär det yttersta ansvaret.

Jag vill ha ett samhälle där alla kan överleva, där alla, oavsett bakgrund och förutsättningar kan leva bra liv. Därför hoppas jag att Mona regerar om ett år, önskar dock att det var någon annan.

Var på utställningen And there was light i Eriksbergshallen, blandade verk av Michelangelo, Leonardo Da Vinci och Raphael, väldigt bra. Gillar verkligen Nattvarden/Last supper. Det är något speciellt vackert med Jesus, mannen som ville vara lite snäll och som tack blev uppspikad på ett kors, det är något väldigt vackert symboliskt och talande med det.

"Nobody wins unless everybody wins" /Bruce Springsteen

This is the end

Precis som Marcus säger så levererade Band Of Horses, även om jag personligen saknade några låtar, som jag dock ej förväntat mig att höra, men ändå. Kvällen fortsatte sedan till Ritz där ett typiskt(?) konserttrött gäng inte lyckades tända till utan mest stod och väntade på att något skulle ske. När inte så skedde så bestämde jag mig för att gå hem, väl på hållplatsen ångrade jag mig i ett infall av självbesvikelse och gammalkänsla och begav mig raskt till Incontro för lite nytt sällskap och en lång kväll tog sin start...



Efter att ha tillbringat de efterföljande tre dagarna i en oproduktivt ångestladdad hypersomniadimma så inser jag att det inte är en hållbar utveckling av mig själv att nattklubba på det här sättet. Inte enbart för att jag är totalt disfunktionell på alla plan dagarna efter, utan mest för att jag verkligen inte finner det speciellt givande. Överhuvudtaget. Tror att jag tänkt så förut, men den här gången är det så det är.

Sicilien närmar sig med stormsteg, men först ett besök i Polens huvudstad med åtta muntra pojkar, kommer bli fantastiskt trevligt tror jag, bara att hoppas att man får flyga inom en vecka, annars blir det lite jobbigt...

I Bananas så blir det obehagligt uppenbart hur lite människoliv är värda om de tas i fattiga länder. Dessvärre så är det vi som konsumenter som är ytterst ansvariga, åtminstone om vi har vetskapen om vad som sker och kan välja. Fast slutet på filmen kändes lite underligt och intetsägande?!

Helgsammanfattning

F'låt för dålig blogguppdatering under helgen men har helt enkelt haft lite annat för mig.
I fredags lockade Alex & Jonas ut mig för en liten AW på Incontro med Andreas bakom baren. Kunde givetvis inte tacka nej till den kombinationen. Duktiga som vi var gick vi hem tidigt för att ladda batterierna inför lördagens konsert.

Vaknade på lördagen med en härlig känsla av förväntan inför vad som skulle ske på Trädgårn's scen senare på kvällen. Spenderade den soliga men ack så blåsiga dagen nere på stan med MJ. Trots att jag har haft min beskärda del av shopping i New York nyss så slog jag till och köpte ett par chinos.

Efter lite förfest hemma hos mig med trevliga vänner var det sen dags att inta Trädgårn' och njuta av konserten med Band of Horses. Hästbandet levererade precis som förväntat och jag skulle nog ge konserten MMMM i betyg. Gillar flera av deras nya låtar stark och ser verkligen fram emot det kommande albumet.

Mina storslagna planer på att träna på morgonen innan jobbet har hittills gått bra! Jag och Alex har stigit upp i ottan vid två tillfällen de senaste två veckorna och kört helt okej pass nere på Västra Hamngatan. Återstår att se om den fina starten kommer att fortsätta och bli en tradition...

Allt är Islands fel

Allvarligt talat Island. Nu har ni allt ställt till det. Vad är det här för jävla sätt att spy ut aska över hela norra europa? Jag hoppas verkligen för Islands skull att flygen går som de ska näst nästa helg då vi drar till Warszawa! Om så inte är fallet skulle inte jag vilja vara islänning i Göteborg...

Imorgon är det äntligen dags att få avnjuta Band of Horses på Trädgårn'! Känner på mig att det kommer bli en magiskt bra konsert. Det får bli en lugn fredagskväll för att ladda inför en heldag i Band of Horses-anda.
Fick precis sms från Bojan som är i Venedig och kanske inte kan komma hem till konserten pga Islands askmoln....återigen, detta jävla Island!

Sitter och surfar runt lite och försöker lista ut om det går att få en pall med öl levererad till vårt hus i Sicilien i sommar. Min italienska är dock kraftigt begränsad....

Otid, i tidens anda?

Att stjäla min tid genom att komma försent eller att avboka med kort varsel verkar ligga i tidens anda, tvekar på om den kalla vintern har frusit fast visarna på klockorna eller om det är den nyanlända våren som har försatt sinnena i mañanaläge. Eller är min förkärlek stor till personer som inte respekterar tiden? Hur som så ses det inte på med blida ögon och en social bojkott kan inom kort komma att iscensättas ;)

Var förövrigt och åt på nya Mañana i majorna med Taxibuddy häromdagen, trevligt ställe som kommer att besökas igen!

USA's fruktan för kärnvapen känns lätt parodisk och uttjatad, ensamma om att ha använt dem och med största arsenalen så fruktar man Iran. Eller gör man? Kanske behöver man bara en anledning att på fin Irak-maner invadera landet för att säkerställa framtida oljetillförsel? USA har mig veterligen ännu inte visat upp några som helst bevis på att Irak eller terrorister har eller är på väg att skaffa kärnvapen. Å andra sidan så är bevis uppenbarligen inget som ses som en nödvändighet om man har de största musklerna. Inte heller godkännande från FN, men det är ju gammalt.





Veckan har till stor del tillbringats i solen och en av dagarna bestod sällskapet av underbara Noah med tillhörande pappa. Jag och Jonas provade att sätta upp vårt nya tält och enades snabbt om att vi gjort en bra investering i Fjällräven! Förhoppningsvis kommer vi att sova varmare när berg ska bestigas och fjäll vandrad i en inte allt för avlägsen framtid!

What a beautiful day

Vilket underbart vårväder det är ute just nu. Andreas beskriver känslorna just nu på ett fint sätt i sitt inlägg nedan. Efter dagens lunch blev det en promenad i solen runt Lilla Bommen för att inspektera bygget av det nya pariserhjulet. Jag tycker för övrigt att hjulet borde vara vridet 90 grader så man ser dess hela siluett uppifrån stan. Men det är väl någon arkitekt som har fått en uppenbarelse för sitt inre och bestämt att det skall vara på det här sättet.

Det känns lite tomt nu när NYC-resan är över och man är tillbaka på jobbet igen. Läskigt hur fort man kommer in i vardagslunken igen. Inboxen skallrade om 91 nya mail när jag satte på datorn i morse. Himla tur då att det redan till helgen är dags för konsert med Band of Horses och om tre veckor bär det av till Warzsawa.

Söndagen spenderades först med en brunch i solen på Ritz tillsammans med Pär, MJ och Jenny innan jag och Pär drog vidare för att se IFK-BP på Ullevi. Matchen och spelet som IFK presterade var dock en stor besvikelse och slutresultatet 1-1 är inte så mycket att snacka om.
Lyckades med lite god hjälp från Andreas streama Rangers-Flyers igår kväll och det såg länge ut som att Hank the King skulle få spela hjälterollen efter massvis av räddningar men ödet ville annorlunda denna kvällen. Trist för Rangers som får bryta ihop och komma igen nästa år istället.

Det skall bli spännande att se hur det går att träna idag efter en vecka med en diet bestående av hamburgare och öl....

D-vitaminöverdos

Vårkänslor. Det är något magiskt som händer i kroppen i samma ögonblick som vintern går i dvala och vårsolen tillåter att vårjackan kommer fram. Plötsligt infinner sig en konstant längtan efter tetravin, filt och slottskogen, kärleken som tidigare verkade befinna sig i ett alternativt universum skymtas nu precis runt hörnet. Måste försvinner ur vokabulären och ersätts av grilla, uteservering och solglasögon, jag kan inte ens irritera mig på att Västtrafik, kör mig runt hela Majorna ett par varv eftersom man lägger om spåret, mitt sinne är alldeles dimmigt, en överdos av D-vitamin har trubbat av mina sinnen och jag bara njuter.

Jag tycker att han är helt fantastisk och förgyller avenyn med sin närvaro!

Kvällen kommer att tillägnas matchen Rangers vs Flyers i en direkt avgörande sammandrabbning, sjukt laddad!

Sol i sinne

Mitt hjärta är, som kanske bekant, inte fyllt till bredden med kärlek till Västtrafik, det bultade därför lite hårdare än vanligt när jag mötte, vad jag förmodar var, min överkvinna i Västtrafikförakt. På tåget ut till Orust så skulle jag stämpla mitt fina kort och följde lite naivt instruktionen som sa "håll kortet här", naturligtvis kunde det inte vara så enkelt informerade Alexander mig om och förklarade att man ska trycka på "T" när man har månadskort och ska betala extra. Men om man ska byta sen, ska man trycka "+" då eller "T" undrade jag. Det lyckades vi inte riktigt lista ut. Det visade sig också att jag inte kunde omregistrera min stämpling utan jag var tvungen att vänta till nästa station innan jag kunde fullborda min betalning. Det lustiga var att, utan att överdriva, att ungefär hälften av alla resenärer hade gjort samma sak som jag och vi skrattade lite förnöjt medans vi såg hur kontrollanten, röd om kinderna och lätt uppgiven förklarade för femtielfte gången hur stämplingsproceduren gick till. Det var inte bara vi som inte kunde. Eller inte ville kunna, för det känns lite som att de flesta helt enkelt låter bli att lära sig och istället frågar.

Sen finns det ju en del andra uppenbara brister, som att du inte kan se ditt saldo förens du är på fordonet, som att du inte kan åka flera på samma kort med olika påstigningsplatser, som att du inte kan ladda online, som att Västtrafik har höjt priserna så att det har blivit färre återförsäljare som dessutom bara tar kontanter i hälften av fallen.

Veckans otacksamhet belönades Marcus med när vi precis hade ätit lunch. En "uteliggare" kom fram och undrade om vi hade några mynt som han kunde använda till parkeringsautomaten, lite komiskt eftersom han var en ganska långt från nykter och när Marcus svarade att han var osäker på om han hade några mynt svarade "uteliggaren" att det minsann gick lika bra med sedlar, när Marcus väl grävt fram en krona uteblev det förväntade tacket, istället tittade han på Marcus som om han var dum i huvudet och sa "en krona bara"??? Bättre än inget tyckte Marcus...

Det gladde mig även att Mikael som tyckt att det nya biljettsystemet var så himla käckt, plötsligt inte alls var så nöjd längre när hans kunskaper sattes på prov!

Hemma från The Greatest City in the Woooorld!

Då var man hemma igen då. Det var en mindre chock att komma ut från Landvetter och mötas av 5 plusgrader när man njutit av temperaturer mellan 20-29 grader en vecka i NYC. Veckan var hur bra som helst såklart. Mina tankar på att flytta till den staden blir inte direkt mindre för varje gång jag är där. Har gjort en massa roligt under veckan men några höjdpunkter var påskbrunchen på Aquavit, musikal på Broadway och givetvis New York Rangers-Toronto på Madison Square Garden. Det var även kul att festa med brorsan i Meatpacking District. Nästa besök i staden får dock bli med ett resesällskap som varit där förut så att jag inte behöver besöka alla sevärdheter en fjärde gång....
Skall se till att lägga upp bilder från resan så fort jag får ork och lust.

Blev fett lurad av solen i förmiddags. Sitter här med stelfrusna fingrar efter en dag på stan i för tunna kläder. Våren är på G, men än saknas det lite värme och mindre kalla vindar.
En trevlig lunch på stan med Andreas för lite catching-up hann jag med innan kylan kröp under skinnet på mig.

För övrigt bör skivan "Go" med Jónsi lyssnas på. Sjukt fin musik den mannen åstadkommer. Skivan finns att avnjutas på spotify.

Ett löv i vinden

Alexander påpekar lättsamt på vägen till ett av våra otaliga gympass att jag så lätt låter mig influeras, och det är ju uppenbarligen helt sant. Jag ser det dock som ett aktivt val jag har gjort och jag är inte speciellt konsekvent i mina åsikter, de varierar i takt med mitt humör, om solen skiner, vad som står i tidningen, vilken tidning jag läser, filmer jag ser, personer jag umgås med, dvs allt i min närhet som på något sätt färgar av sig på mig via intryck ger mig en för dagen unik nyans. Att alltid se saker genom ideologiska linser minskar möjligheten till att se vad bilden egentligen föreställer, det är lätt att låta förväntningarna styra tolkningen av innehållet. Dessutom är en av fördelarna med att oåterhållsamt anamma intryck att när man har stått på båda sidor bättre kan ha förståelse för, den dåvarande, motparten. Kärnkraften är för mig ett strålande exempel, befinner mig titt som tätt för och emot och egentligen så är det ju inte kärnkraften i sig som får mig att ramla över gränsen utan allt runtomkring, miljödebatten,. säkerhetsfrågan, den ekonomiska biten, den humanitära, kort och gott, intryck som gör avtryck.

Bitterfittan håller just nu som bäst på med att bearbeta min feministiska sida, att mer kritiskt granska kvinnans biroll i samhället och den lyckas ganska bra får jag säga, jag älskar verkligen att höra mig själv argumentera utifrån nya ställningstaganden som jag inte riktigt kan tillräckligt mycket om, men brinner för och stapplande försöker förklara vad det egentligen är jag tycker. För min del är det, som kanske bekant, inte alltid lika viktigt att faktiskt ha rätt som att göra gällande att jag har det...

Efter ett år i dvala så vaknade min orkidé till liv igen, ett vårtecken gott som något.

Eyes Wide Shut

Är människan för korkad för att bromsa uppvärmningen och de konsekvenser den för med sig? Det hävdar i varje fall miljöforskaren James Loveluck i en intervju i The Guardian. Människan är enligt honom helt enkelt för dum för att kunna hantera en så komplex situation som växthuseffekten, dessutom så är demokratin ett hinder på vägen för att vi på allvar ska kunna motarbeta effekterna av den. Han jämför det med en krigssituation, där de flesta är överens om att man måste "pausa" demokratin för att kunna handla snabbt och effektivt. Han säger också att det förmodligen skulle krävas en katastrof för att vi ska inse allvaret i situationen och agera så kraftfullt som den kräver. Hans resonemang förutsätter dock att den enväldiga beslutsfattare som utses också har en gudagåva i form utav förmågan att tillgodose en hel världs behov, krav och önskemål för att undvika världskrig. Dessutom ha en skön budget. Dock så verkar en betydande del av forskarvärlden, med Stern i spetsen, vara överens om att det kommer att bli extremt mycket dyrare att vänta och betala för effekterna än att agera nu. Men naturligtvis har han en poäng, COP15 bevisade det om inte annat, den demokratiska apparaten jobbar långsamt och ju större meningsskiljaktigheter och kostnader, desto långsammare går det och desto mer urvattnat blir resultatet. Om ens något alls.

Sen så kan man ju också ifrågasätta den politiska viljan att faktiskt göra någonting, om ett rikt land som Sverige menar att en "ledande miljömässig hållbar energiproduktion" är kolkraft, vilket uppenbarligen Vattenfall anser, hur ska vi då kunna motivera att fattiga stater ska satsa på dyrare och renare energiproduktion?

Någon/några stater kommer att få en angenäm uppgift i att hushålla med några miljoner flyktingar när Maldiverna m.fl . blir dränkta och du behöver inte vara stadsekonom för att inse att det är enorma kostnader det handlar om. Maldivernas president har ju åtminstone insett allvaret och håller som bäst på att leta efter att land till salu.

Obama hånade republikanerna och deras kampanj "Drill baby drill" som gick ut på att man skulle tillåta borrning efter olja på USA's västkust, områden som är skyddade p.g.a. fågelliv, fiske och sociala värden. Men minnet är inte bättre än vad plånboken är full och nu så är det Obama som vill börja borra där. Obama stryker därmed sig själv från listan över kandidater till växthuseffektdiktator. Fast han var nog aldrig med ändå...

Lyssnade på Ekots lördagsintervju som hade vår kära statsminister på besök, väldigt intressant, framförallt att "se" honom så obekväm med frågorna han fick. Klart värt en lyssning!

Från att ha varit lite charmad av Reinfeldt och känt mig ganska neutral till Alliansen har jag nu intagit en ganska kritiskt ställning. Att sänka de ambitioner man har haft och motarbeta det miljöarbete som har gjorts känns för mig ohållbart och otidsenligt.

Önskar ibland att jag kunde betrakta mig själv och mina tankar i ett förstoringsglas ur ett neutralt perspektiv för att bättre förstå vad det är jag vill.

Band of Horses nya låt Compliments ger mig förhoppningar om nya skivan som kommer den 18 maj.