Alexander påpekar lättsamt på vägen till ett av våra otaliga gympass att jag så lätt låter mig influeras, och det är ju uppenbarligen helt sant. Jag ser det dock som ett aktivt val jag har gjort och jag är inte speciellt konsekvent i mina åsikter, de varierar i takt med mitt humör, om solen skiner, vad som står i tidningen, vilken tidning jag läser, filmer jag ser, personer jag umgås med, dvs allt i min närhet som på något sätt färgar av sig på mig via intryck ger mig en för dagen unik nyans. Att alltid se saker genom ideologiska linser minskar möjligheten till att se vad bilden egentligen föreställer, det är lätt att låta förväntningarna styra tolkningen av innehållet. Dessutom är en av fördelarna med att oåterhållsamt anamma intryck att när man har stått på båda sidor bättre kan ha förståelse för, den dåvarande, motparten. Kärnkraften är för mig ett strålande exempel, befinner mig titt som tätt för och emot och egentligen så är det ju inte kärnkraften i sig som får mig att ramla över gränsen utan allt runtomkring, miljödebatten,. säkerhetsfrågan, den ekonomiska biten, den humanitära, kort och gott, intryck som gör avtryck.
Bitterfittan håller just nu som bäst på med att bearbeta min feministiska sida, att mer kritiskt granska kvinnans biroll i samhället och den lyckas ganska bra får jag säga, jag älskar verkligen att höra mig själv argumentera utifrån nya ställningstaganden som jag inte riktigt kan tillräckligt mycket om, men brinner för och stapplande försöker förklara vad det egentligen är jag tycker. För min del är det, som kanske bekant, inte alltid lika viktigt att faktiskt ha rätt som att göra gällande att jag har det...
Efter ett år i dvala så vaknade min orkidé till liv igen, ett vårtecken gott som något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar