Serengeti

Det är intressant vilka typer utav triggers som krävs för att riva upp känslor hos folk och som får dem att överge det passiva intebrysigstadiet till att kräva att någon måste göra någonting NUUU. Den annalkande motorvägen genom den undersköna savannen i Tanzania, Serengeti, är just nu en sådan. Att gnuernas årliga vandring hotas att störas, och med den ett helt ekosystem, är naturligtvis miljömässigt som etiskt oförsvarbart, men samtidigt så ställer den vissa frågor på sin spets.
Hur prioriterar vi vår egen natur vs ekonomisk tillväxt?
Ska ett sydland betala för bevarandet av sin naturtillgång, så att vi som har råd kan njuta den på safari? Ska deras utveckling stå tillbaka för vår vinning?

Har vi låtit naturen styra hur vi bygger våra vägar?

I Sverige har uppskattningsvis 3 % av skogen varit förskonad från vår inblandning i modern tid. Resterande 97 % har vi exploaterat för att den ska passa oss och våra behov gällande skogsbruk, åkermark, vägar osv. De kvarvarande 3 % skulle man då lätt kunna är skyddade områden som vi värnar om. Såklart inte. Det är den mest lönsamma skogen att avverka så att köpa loss den från markägaren är dyrt och eftersom det saknas en press på regeringen i form utav opinion så uteblir skyddet.

Dessutom är förekomsten av "söta djur" viktig, det är oerhört svårt att få ett brett stöd för att rädda tonfisken från utrotning, trots att det är en extremt utsatt och hotad art, medan några delfinslaktande japaner får ögon att tåras till Flipperflashbackar. Rädda Panda ja, rädda Grönfläckig padda nej.

Fotbollsplanerna med regnskog vi köpte i trean, var fanns viljan till att istället bevara vår egen natur? Bidrog det istället till att skapa en nidbild av sydinvånare, folk utan skrupler och avsaknad av förståelse för naturen skönhet och värde? Är det inte vi som är blinda och inte inser värdet i vår egen unika flora och fauna? Borde vi inte se om vårt eget hus innan vi bestämmer hur andra ska sköta sitt? Borde inte vi som förstört vår egen natur vara med och betala för bevarandet av den natur som fortfarande finns kvar på andra platser? Borde inte ett så stort globalt socialt kapital prioriteras tillräckligt högt för att skyddet också ska kunna bekostas globalt?

Naturen får stå tillbaka för utvecklingen, det är oundvikligt, men det finns alltid olika dåliga vägar att gå och det är för det mesta priset som avgör var vi hamnar. Och som alltid är frågan vem som ska betala.