Ny dag nya tag....

Efter en svår separation från Marcus så har jag flyttat....och snott med mig mina inlägg.
Välkomna! <3
http://hellohf.wordpress.com/

Serengeti

Det är intressant vilka typer utav triggers som krävs för att riva upp känslor hos folk och som får dem att överge det passiva intebrysigstadiet till att kräva att någon måste göra någonting NUUU. Den annalkande motorvägen genom den undersköna savannen i Tanzania, Serengeti, är just nu en sådan. Att gnuernas årliga vandring hotas att störas, och med den ett helt ekosystem, är naturligtvis miljömässigt som etiskt oförsvarbart, men samtidigt så ställer den vissa frågor på sin spets.
Hur prioriterar vi vår egen natur vs ekonomisk tillväxt?
Ska ett sydland betala för bevarandet av sin naturtillgång, så att vi som har råd kan njuta den på safari? Ska deras utveckling stå tillbaka för vår vinning?

Har vi låtit naturen styra hur vi bygger våra vägar?

I Sverige har uppskattningsvis 3 % av skogen varit förskonad från vår inblandning i modern tid. Resterande 97 % har vi exploaterat för att den ska passa oss och våra behov gällande skogsbruk, åkermark, vägar osv. De kvarvarande 3 % skulle man då lätt kunna är skyddade områden som vi värnar om. Såklart inte. Det är den mest lönsamma skogen att avverka så att köpa loss den från markägaren är dyrt och eftersom det saknas en press på regeringen i form utav opinion så uteblir skyddet.

Dessutom är förekomsten av "söta djur" viktig, det är oerhört svårt att få ett brett stöd för att rädda tonfisken från utrotning, trots att det är en extremt utsatt och hotad art, medan några delfinslaktande japaner får ögon att tåras till Flipperflashbackar. Rädda Panda ja, rädda Grönfläckig padda nej.

Fotbollsplanerna med regnskog vi köpte i trean, var fanns viljan till att istället bevara vår egen natur? Bidrog det istället till att skapa en nidbild av sydinvånare, folk utan skrupler och avsaknad av förståelse för naturen skönhet och värde? Är det inte vi som är blinda och inte inser värdet i vår egen unika flora och fauna? Borde vi inte se om vårt eget hus innan vi bestämmer hur andra ska sköta sitt? Borde inte vi som förstört vår egen natur vara med och betala för bevarandet av den natur som fortfarande finns kvar på andra platser? Borde inte ett så stort globalt socialt kapital prioriteras tillräckligt högt för att skyddet också ska kunna bekostas globalt?

Naturen får stå tillbaka för utvecklingen, det är oundvikligt, men det finns alltid olika dåliga vägar att gå och det är för det mesta priset som avgör var vi hamnar. Och som alltid är frågan vem som ska betala.

Out in the weekend

Solen sjunker ner i havet lite tidigare och regnet känns inte riktigt behagligt när det faller ner på mig, har sommarkänslan övergivit mig för den här gången eller laddar den om för att ta mig med storm lagom till Way Out West?

Efter tre veckor som vegetarian, isch, så upplever jag att det vida överträffar mina förväntningar och motbevisar mina farhågor, min förväntade köttabstinens lyser så här långt med sin frånvaro och jag känner mig mer energifylld än på länge, om detta sen kan ses som en signifikant effekt av mitt ickeköttätande eller som en synergieffekt beroende av andra faktorer i min tillvaro är svårt att säga, men ganska irrelevant då det essentiella är den uteblivna negativa effekten på min hälsa och den ickeexisterande saknaden av kött. Mitt mål är kanske inte heller att aldrig mer äta animaliska produkter, men att minska min konsumtion med 90 %.

Sverige valde att lägga ner sin röst i FN's generalförsamling när det efter 15 år äntligen fastslogs att tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Att säga att det är ett förkastligt agerande av Sverige är ett understatement,  Sveriges agerande är ett hån mot vad vi som land under årtionden har profilerat oss som, ett land som värnar om mänskliga rättigheter, som inte blundar för orättvisor och som står i första ledet för att hjälpa de som är offer för en orättvis resursfördelning i en orättvis värld. Det är kanske föga förvånande då Alliansens förebild USA också la ner sin röst. Men att inte erkänna människors rättighet till vatten, en resursbrist som leder till att ca 4000 människor dör per dag är för mig helt enastående i sin dumhet. Förklaringen från miljöminister Anders Carlgren : "– Vad vi har vänt oss emot är själva principen, att man formulerar det som en mänsklig rättighet. . . Då ska det också ha en full juridisk verkan. Det är därför vi inte tycker att det här är rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte." är i sitt ursäktande pinsam, att inte stödja ett förslag för att det inte kan efterlevas rent juridiskt har väl överhuvudtaget inte med saken att göra då det centrala är att erkänna alla människors rättighet till vatten. Kanske är det framtida vattenkrävande gruvprojekt i Afrika som hägrar och fruktan för att inte längre kunna stjäla och smutsa ner vatten ostraffat som är anledningen till att ca 40 länder inte ville stödja förslaget? Olof Palme vrider sig i sin grav. Och han mördades inte av Pettersson utan av en allians av polis, militär och Säpo, men mer om det någon annan dag.

Solnedgång i midsommarnatt på Sicilien, manlig kärlek lever en vacker om än ett lite undanskymd tillvaro för det mesta, men här får den komma till uttryck, O-street-lovin'

High on life

"I wanna dance beneath the diamond sky with one hand waving free
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands
With all memory and fate driven deep beneath the waves
Let me forget about today until tomorrow"

Bob Dylan's ord från "Mr Tambourine man" är för mig en drömskt målande beskrivning på hur sommaren ska te sig rent sinnesstämningsmässigt; att hämningslöst dansa extatiskt under sommarnattens tak med morgondagens bördor inlåsta utom räckhåll för tanken. Sommaren har så här långt levererat oväntat mycket värme och jag kan inte vara annat än ohämmat lycklig över att jag valde ledighet framför pengar.

Att låten skulle handla om droger förnekas av Dylan...

Littorinskandalen känns ganska över, jag är fortfarande övertygad om hans skuld, men det känns som att det på något sätt är ganska utagerat och att det moraliska straffet redan är utdömt och betydligt hårdare än vad ett utslag från en domstol hade varit.

Franska nationalförsamlingen röstade igenom ett förbud mot att bära slöja på allmän plats, 150 euro är bötesbeloppet för kvinnor som trotsar förbudet, män som tvingar sina fruar att bära dem kan få böter på upp till 30 000 euro och fängelse i ett år.

Är detta då ett slag för kvinnors rättigheter, frihet att visa sitt ansikte, frihet att klä sig fritt, möjlighet att bättre bli en del av samhället?

Den mest centrala frågan är väl egentligen för vem vi gör det. Är det verkligen för att befria förtryckta kvinnor eller är det för att det för att burkans radikala olikhet och synonymitet med islam sticker i våra ögon? Om det är ett krig för islamska kvinnors rättigheter vi ska föra, är den vinnande vägen i så fall via förbud som riskerar att än mer isolera de berörda kvinnorna från samhället, förutsatt att de inte slutar bära burka? Förbudet känns som ett steg i islamofobins fotspår, rädslan för vad islam för många representerar, terrorism framförallt, och i bakgrunden rädslan för det okända och annorlunda där burkan existerar som en symbol.

I Sverige handlar finns cirka 100 kvinnor som bär burka, är det ett så stort problem att vi skulle behöva en lagstiftning om den? Nej. Men båda sidor har en poäng. Dock olika motiv tror jag.

Summer overture

Fullständigt indränkt i åsikter och intryck vaknar jag totalt utmattad, själsligt som fysiskt, den spillra energi jag bar med mig till jobbet igår absorberades glupskt av mina kära gäster. Det är så många runtomkring mig som tycker så mycket om så många saker att jag känner hur mitt eget fokus slirar på målet och lämnar ett avtryck i mig som jag har lite svårt att bli av med. Samtidigt är det extremt stimulerade att få ta del av åsikter färgade av oliktänkande personers perspektiv, utvecklande och avgörande för att kunna skapa mig en mer sann bild av den komplexa verkligheten. Och jag ber om det.

"Jag hatar hela världen och önskar att allt bara ska gå åt helvete så att mänskligheten går under", med de orden avslutade taxichauffören min natt igår rent verbalt. Intressant person med fria åsikter om det mesta, inte samstämmiga med mina, men fräscha och så innerligt ärliga uppriktiga och genomtänkta. Skulle kunna tänka mig en lång kaffe med honom.

Way out west närmar sig och jag inser att jag inte tänker göra om mitt numero uno mistake all time i musikväg och utebli från en legendarisk spelning p.g.a. lättja, spelningen jag syftar på i förfluten tid är Broder Daniel på WOW och ankommande är Håkan's spelning av hela "Känn ingen sorg för mig Göteborg". History will be made.

"Requiem for a dream", så bra, så snart dags igen.

Money to burn

Gudrun Schymans uppeldning av pengar upprörde många och i de tappra försök att vinkla det till hennes nackdel så får man ändå kröna DN till den absoluta vinnaren med sin helt menlösa substanslösa artikel med rubriken "Schyman eldade för de rika", där påpekar två professorer i ekonomi att när 100 000 kr försvinner ur det ekonomiska omloppet så ökar pengars relativa värde, dvs varje krona blir lite mer värd då den utgör en större del av den totala penningmängden i Sverige. Sant, javisst, men hur mycket handlar det då om för tja säg, Sveriges stolthet Ingvar Kamprad med sin förmögenhet på 30 miljarder? 2006 hade det svenska folket cirka
1 400 000 000 000 svenska kronor att roa sig med, så hur mycket ökade dessa relativt när 100 000 eldades upp? Det ökar varje kronas värde med 0,00000007 kronor. Så om du har tio miljoner på banken, grattis, Gudrun har just gjort dig 70 öre rikare! (Kanske inte helt hundraprocentigt i avseende på vilka typer av värden som ska räknas in, men ger ett hum)


"Minskat förtroende för Reinfeldt" rapporterar DN, goda nyheter tycker jag om än inte särskilt oväntade. Regeringen har naturligtvis förlorat i anseende p.g.a. Littorin-skandalen, som nu lämnar skvallertidningarna och tilldöms ytterligare kredibilitet hos bl.a. SvD där redaktionschefen Martin Jönsson redogör för varför man kommer att granska turerna kring Littorins eventuella sexköp.

Vissa gör gällande att det är en hetsjakt från det rödgröna blocket, förmodligen samma personer som anser att sexköp är något harmlöst utan offer, en köpare och en tjänsteförmedlare. Konstigt nog så finns det få tolvåriga tjejer som berättar om sina drömmar att ha sex med äldre män med diverse böjningar, om ett liv med våld som ingrediens, droger som bonus. Men det kanske växer fram med åren? Är det verkligen personer med den typen utav moraliska värderingar som vi vill ska leda det här landet? Men nu har ju Littorin avgått påpekar många, och absolut, men var är fördömandet från Reinfeldt, var är avståndstagandet från gärningen? Eller krävs det verkligen att en jury finner honom skyldig för att så ska ske?

Dessutom så kan man starkt ifrågasätta tillvägagångssättet, att gå ut och snyfta fram rena lögner i media om sina barns lidande,  för att vinna sympatipoäng hos allmänheten är naturligtvis förkastligt och om detta visste Reinfeldt alltför väl, vad säger det om honom? Att han är beredd att ljuga för att inte tappa i anseende? Det gör mig verkligen genuint upprörd.

Men ja, jag förstår att han har rätt till en rättegång precis som alla andra.

"Vi kommer att uppmuntra till att ge vägval åt framförallt unga killar att praktiskt fördjupa sitt yrkeskunnande, bra för dem, bra för Sverige, bra för att det också finns en sån efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden" / Reinfeldt Almedalen, känns ju modernt. Unga tjejer gillar ju mer att städa och vara hemma och så.

Enligt SvD's test så ska jag rösta på Vänstern eller F! som jag båda sympatiserar med till ca 80 %, där ser man, jag som trodde jag var miljöpartist.

I en värld där det ibland kan kännas kusligt tomt på hjältar, människor som vågar säga ifrån när de ser fel så kan "Tank man" värma ens hjärta, i en av historiens klaraste ögonblick av civilkurage trotsar han övermakten endast med hjälp av sin kropp och styrkan i sin övertygelse. Senare skulle blodet från tusentals obeväpnade studenter färga marken på Himmelska fridens torg rött, men bilden av den än idag oidentifierade mannen finns kvar som en symbol för att individens möjlighet att faktiskt göra en skillnad.

The return of a Queen

Efter att ha sett och lyssnat till Mona Sahlins tal i Almedalen så är jag plötsligt fullständigt övertygad om att Mona inte är något annat än helt perfekt för Sverige. Som alltid så kan en kappa vända snabbt, jag har tidigare inte varit fullt övertygad om att Mona vore det bästa, även om jag skulle ta henne alla dagar i veckan framför Reinfeldt. Men den politiska självsäkerhet och den ideologiska övertygelse med vilken hon framförde talet fick mig att fundera på om jag och många med mig har underskattat henne som politiker och talare? Är det för att hon är kvinna som så många känner en tveksamhet gentemot henne? Att hon är kvinna är en anledning god som någon, i mina ögon, att välja henne framför Reinfeldt, Sverige skulle må alldeles utmärkt av att styras under en kvinna, det hade med allra största sannolikhet främjat jämställdhetsutvecklingen och undergrävt patriarkatets förtryck av kvinnor. Vad som imponerar på mig i talet är betoningen på de ideologiska skillnaderna som finns mellan Alliansen och de Rödgröna, känns som väldigt länge sedan som Socialdemokraterna hade en så klart lysande röd ros.

"målet är att alla ska få växa och förverkliga sina drömmar, sina livs äventyr utan att livsvalen begränsas av bakgrund eller av kön, där alla har möjlighet och frihet att bli den han eller hon är eller vill bli, göra en längre resa än den ryggsäcken hemifrån packades för, sätta upp sina egna mål och nå dit man vill, inte bara så långt som föräldrarna eller omgivningens krav sträckte sig, kanske längre än man till och med själv trodde sig om"

Jag har aldrig förr imponerats av Mona som talare och ja vad ska jag säga, sjukt imponerad sitter jag nu här. Mona från och med nu, I got your back!

Och Marcus, just like it...;)