Michael Ende's "MOMO eller kampen om tiden" är en av de böcker vars innehåll och budskap har etsat sig fast allra hårdast inom mig. Även om det är en bok som riktar sig i första hand till barn/ungdomar så är dess budskap tids och ålderslöst. MOMO's stad där vi väljer att prioritera bort våra passioner, våran tid med vänner och familj för att istället jaga den lycka som endast tillfredsställelsen över att äga ting kan förse oss med, är bisarr och dessvärre overkligt sann berättelse som målas upp i en sagovärld. Om hur en inre stress över att alltid vilja ha mer och uppnå av andra uppsatta mål, får människorna att glömma av hur lyckan egentligen ser ut och överge de värderingar som en gång personifierade vilka de var och vad som gjorde dem lyckliga. I juletid återkommer alltid dessa tankar, kanske inte så konstigt med tanke på att det är konsumtionens högtid likväl som Jesus födelse. Allt för mycket av min tid är fylld av aktiviteter och göromål som inte gör mig olycklig men inte heller glad, men de är nödvändiga för att klara av den standard som samhället behöver, åt detta finns kanske inte så mycket att göra, men kanske borde jag emellanåt se över mina prioriteringar, var jag väljer att lägga min tid. T.ex. så känner jag mig aldrig så bekväm och totalt avkopplad som när jag är i Svanesund hos mina föräldrar och bröder, en totalt stressfri miljö där måstena lyser med sin frånvaro och en harmoni fyller mig, förmodligen borde jag tillbringa mer tid där för att få en ökad mental tillfredsställelse.Tragiskt med Brittany Murphy, hon inte var förmodligen inte speciellt lycklig över hur hennes liv hade utvecklat sig, hjärtstilleståndet vid 32 års ålder var knappast en olycka?
"The things you own end up owning you" /
Tyler Durden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar