”Another day in paradise"

Phil Collins låt för mig alltid tillbaka till The Square i Aiya Napa där jag jobbade för ganska så många år sedan som inkastare och pianisten i baren bredvid spelade den låten varje kväll kl tio. Låten handlar just om livet som utslagen och förnedringen det innebär att behöva tigga ihop pengar för att överleva dagen. Och det är ganska enkelt att hamna i funderingar kring fördelningen av världens resurser eller kanske bristen på omfördelning av dem, när man befinner sig i fattiga länder, som i mitt fall Egypten. Hade hårda diskussioner kring ämnet tiggare med min mamma igår, om huruvida det är rätt att ge dem pengar eller inte. Då jag är ganska starkt influerad av min goda vän och granne Alexander som har läst en hel del om hur man bäst (?) ska gå tillväga för att verkligen hjälpa dem förfördelade i det långa loppet tycker jag att man inte ska ge dem pengar då du ökar på ”vi och dem”-känslan och omvandlar bilden av dig själv från turist och jämlike till potentiell välgörare.
Det är dock en stark kontrast här mellan hotellområdena och slutet på gatan där bostadskvarteren börjar, så ”vi och dem”-känslan är nog ganska bra ingrodd ändå.

Man har väldigt svårt att ta en person som utger sig för att vara läkare seriöst när han iklädd en glansig skjorta och skinnjacka ber dig hosta en gång sedan ger dig en diagnos och därefter köpslår han med hjälp av sin miniräknare om priset på medicinen.

Bartendrar här tar nonchalans till nivåer man inte trodde fanns.