Hat

När det gäller fotboll så har det egentligen aldrig funnits mer än två lag som har intresserat mig, GAIS och landslaget. Och just i år så är fotbollen så här långt helt enormt undehållande, inte nog med att GAIS spelar bra och tar poäng, det går även åt helvete för IFK. Det finns en passion och glöd i mitt (och de flesta gaisares) IFK-hat som IFKarna inte riktigt förstår, att jag faktiskt hellre ser AIK ta sm-guld, kollade igår hela IFK-Malmö bara för att jag så intensivt vill att IFK ska förlora och ljublar högt när Malmö gör ett och två noll. Vi (jag, bröder, pappa, gaisare) hoppas att Hysen ska vara borta resten av säsongen, vi önskar IFK ner i superallsvenskan och all motgång möjlig, vänner som vädjade om sympati med IFK som göteborgslag i guldstriden förra året förstår helt enkelt inte. Som att be Palestinierna heja på Israel under OS ;) Gais på plats 5 är dubbelt värd om IFK är bakom, det är så det är.

Vad är det då att förstå? IFKare muttrade om att vi firade som att vi tagit guld när Eyo såg till att vi slog IFK för första gången på 15 år och på ett sätt var det just så det var, ett och ett halvt decenniums längtan efter en Davids vinst över Goliath var över. Medans IFKare hånar oss gaisare år in och år ut just för att vi håller på GAIS, de eviga förlorarna, så är målet för IFK att ta SM-guld och jaga ut i Europa, en ambition som man som GAISare med självinsikt inte kan ha, därför blir målsättningen också en annan. Som att slå IFK, ligga före dem i tabellen, sluta på övre halvan, inte åka ur. Att få höra att jag är skadeglad visar på ett dåligt minne hos dem som under evigheter betett sig likadant fast kanske inte lika intensivt, för som GAISare vet man av erfarenhet att glädje ofta är kortvarig och därför har jag som intention att absorbera den tillfälliga svaga doften av relativ framgång och njuta den till fullo, för Gud vet att den av tradition inte brukar vara speciellt länge.

Bilden är hämtad från änglarna.se, IFK's officiella fanclub. "Hata GAIS" skanderade även publiken på IFK's förra hemmamatch och mot Malmö så zoomade kameramannen in ett fan med den bilden tryckt på sin tröja. Och nej, GAIS spelade inte. Det eviga hatet från IFK göder vår missunsamhet. Och nej, vi ropar inte "Hata IFK", den ramsan nynnar våra själar på och låter eka i våra hjärtan.