måndag 26 april 2010

The Nightingale

 Ett mysterium har nu fått sin lösning. Mitt kaffe har under en period känts lite underligt, inte riktigt så förgyllandes min närvaro som brukligt och min älskade Philips Gourmet, trea på listan över saker jag älskar, har naturligtvis inte ens har varit tilltänkt som skyldig så har jag stått maktlös, vilsen och med otillfredsställda smaklökar. Men så idag bestämde jag mig för att granska mekanismen vid nedrinningen och plötsligt var det som när Hypatia av Alexandria upptäckte jordens cirkulation i förhållande till solen, i den mycket mediokra filmen Agora, och allt föll på plats och föreföll så självklart. Råkade köpa fel filter för ett tag sen, lite för stora, kompenserade detta genom att klippa ner den övre kanten lite, ganska smart tyckte jag. MEN, detta medförde även att det lite bredare filtret inte connectade med botten av tratten, vilket medförde en lite för hastig genomströmning av vattnet och följaktligen en lite blaskigare karaktär på kaffet!

"Så länge jag ännu har min kropp och min hjärna i behåll så vill jag avsluta mitt liv så länge det är värdigt. Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att, göra detta själv hade jag gjort det.” 
Idag kom Socialstyrelsens prejudicerande beslut som svar på den 32-åriga kvinnans vädjan och man väljer att ge människan rätt att bestämma över sitt öde, under förutsättning att patienten bedöms vara beslutskompetent och välinformerad om sin situation. Ett självklart men omdebatterat beslut. Det är verkligen något extremt levande i tanken att ta ett rationellt och noga övervägt beslut som medför ett avslut på livet (som vi känner till det), men den avgrundsdjupa uppgivenhet och själsliga smärta som jag förmodar ligger bakom den typen av beslut är långt bortom gränsen för vad som är imaginärt. Att åtminstone få vara herre (fru?) över det beslutet är det minsta man kan kräva.
Är den första säsongen av Lynch's tidlösa mästerverk "Twin Peaks" det bästa som har gjorts i tv-serieväg? Jag skulle nog hävda det, den tunga skogsdoftande mystiken kring mordet på småstadsskönheten Laura Palmer med Angelo Badalamenti's Emmybelönade ledmotiv hela tiden krypandes i bakgrunden, en sorgsenhet vilar över staden, en ondska ruvar under Douglasgranarna och genomsyrar samhället. Den paj och kaffeälskande Agent Cooper är den som ska finna lösningen i en stad som rymmer fler hemligheter än svar. Mina tankar landar då och då i Twin Peaks och det är nog snart dags för ett maraton.

Till Warszawa på fredag och efter förra årets avslutning i Budapest så kommer sannolikt VISA-korten få kreditkort som sällskap i år...

Imorgon kommer sannolikt de första fiskarna att introduceras i mitt akvarium, en inte allt för vågad gissning är att det blir 3 clownfiskar, aka Nemo-fiskar, som blir först in, Clownfisken är en otroligt intressant fisk som lever i symbios med anemoner. Anemoner är utrustade med nässelgift och paralyserar organismer som kommer i dess närhet, detta medför att Clownfisken får ett skydd mot fiender i anemonen eftersom den har ett sekret som gör den immun mot giftet, samtidigt blir anemonen matad av Clownfisken så även den tjänar på relationen. Dessutom kan Clownfisken byta kön, om honan dör så byter den största hanen i gruppen kön, rommen placeras i anemonen och är på så sett utom räckhåll för fiender. En fascinerande fisk!
Var är Marcus? Laddar inför Warszawa hoppas jag!

2 kommentarer: