onsdag 29 september 2010

Ny dag nya tag....

Efter en svår separation från Marcus så har jag flyttat....och snott med mig mina inlägg.
Välkomna! <3
http://hellohf.wordpress.com/

lördag 7 augusti 2010

Serengeti


Det är intressant vilka typer utav triggers som krävs för att riva upp känslor hos folk och som får dem att överge det passiva intebrysigstadiet till att kräva att någon måste göra någonting NUUU. Den annalkande motorvägen genom den undersköna savannen i Tanzania, Serengeti, är just nu en sådan. Att gnuernas årliga vandring hotas att störas, och med den ett helt ekosystem, är naturligtvis miljömässigt som etiskt oförsvarbart, men samtidigt så ställer den vissa frågor på sin spets.
Hur prioriterar vi vår egen natur vs ekonomisk tillväxt?
Ska ett sydland betala för bevarandet av sin naturtillgång, så att vi som har råd kan njuta den på safari? Ska deras utveckling stå tillbaka för vår vinning?

Har vi låtit naturen styra hur vi bygger våra vägar?

I Sverige har uppskattningsvis 3 % av skogen varit förskonad från vår inblandning i modern tid. Resterande 97 % har vi exploaterat för att den ska passa oss och våra behov gällande skogsbruk, åkermark, vägar osv. De kvarvarande 3 % skulle man då lätt kunna är skyddade områden som vi värnar om. Såklart inte. Det är den mest lönsamma skogen att avverka så att köpa loss den från markägaren är dyrt och eftersom det saknas en press på regeringen i form utav opinion så uteblir skyddet.

Dessutom är förekomsten av "söta djur" viktig, det är oerhört svårt att få ett brett stöd för att rädda tonfisken från utrotning, trots att det är en extremt utsatt och hotad art, medan några delfinslaktande japaner får ögon att tåras till Flipperflashbackar. Rädda Panda ja, rädda Grönfläckig padda nej.

Fotbollsplanerna med regnskog vi köpte i trean, var fanns viljan till att istället bevara vår egen natur? Bidrog det istället till att skapa en nidbild av sydinvånare, folk utan skrupler och avsaknad av förståelse för naturen skönhet och värde? Är det inte vi som är blinda och inte inser värdet i vår egen unika flora och fauna? Borde vi inte se om vårt eget hus innan vi bestämmer hur andra ska sköta sitt? Borde inte vi som förstört vår egen natur vara med och betala för bevarandet av den natur som fortfarande finns kvar på andra platser? Borde inte ett så stort globalt socialt kapital prioriteras tillräckligt högt för att skyddet också ska kunna bekostas globalt?

Naturen får stå tillbaka för utvecklingen, det är oundvikligt, men det finns alltid olika dåliga vägar att gå och det är för det mesta priset som avgör var vi hamnar. Och som alltid är frågan vem som ska betala.

torsdag 29 juli 2010

Out in the weekend



Solen sjunker ner i havet lite tidigare och regnet känns inte riktigt behagligt när det faller ner på mig, har sommarkänslan övergivit mig för den här gången eller laddar den om för att ta mig med storm lagom till Way Out West?

Efter tre veckor som vegetarian, isch, så upplever jag att det vida överträffar mina förväntningar och motbevisar mina farhågor, min förväntade köttabstinens lyser så här långt med sin frånvaro och jag känner mig mer energifylld än på länge, om detta sen kan ses som en signifikant effekt av mitt ickeköttätande eller som en synergieffekt beroende av andra faktorer i min tillvaro är svårt att säga, men ganska irrelevant då det essentiella är den uteblivna negativa effekten på min hälsa och den ickeexisterande saknaden av kött. Mitt mål är kanske inte heller att aldrig mer äta animaliska produkter, men att minska min konsumtion med 90 %.

Sverige valde att lägga ner sin röst i FN's generalförsamling när det efter 15 år äntligen fastslogs att tillgång till vatten är en mänsklig rättighet. Att säga att det är ett förkastligt agerande av Sverige är ett understatement,  Sveriges agerande är ett hån mot vad vi som land under årtionden har profilerat oss som, ett land som värnar om mänskliga rättigheter, som inte blundar för orättvisor och som står i första ledet för att hjälpa de som är offer för en orättvis resursfördelning i en orättvis värld. Det är kanske föga förvånande då Alliansens förebild USA också la ner sin röst. Men att inte erkänna människors rättighet till vatten, en resursbrist som leder till att ca 4000 människor dör per dag är för mig helt enastående i sin dumhet. Förklaringen från miljöminister Anders Carlgren : "– Vad vi har vänt oss emot är själva principen, att man formulerar det som en mänsklig rättighet. . . Då ska det också ha en full juridisk verkan. Det är därför vi inte tycker att det här är rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte." är i sitt ursäktande pinsam, att inte stödja ett förslag för att det inte kan efterlevas rent juridiskt har väl överhuvudtaget inte med saken att göra då det centrala är att erkänna alla människors rättighet till vatten. Kanske är det framtida vattenkrävande gruvprojekt i Afrika som hägrar och fruktan för att inte längre kunna stjäla och smutsa ner vatten ostraffat som är anledningen till att ca 40 länder inte ville stödja förslaget? Olof Palme vrider sig i sin grav. Och han mördades inte av Pettersson utan av en allians av polis, militär och Säpo, men mer om det någon annan dag.

Solnedgång i midsommarnatt på Sicilien, manlig kärlek lever en vacker om än ett lite undanskymd tillvaro för det mesta, men här får den komma till uttryck, O-street-lovin'

söndag 18 juli 2010

High on life

"I wanna dance beneath the diamond sky with one hand waving free
Silhouetted by the sea, circled by the circus sands
With all memory and fate driven deep beneath the waves
Let me forget about today until tomorrow"

Bob Dylan's ord från "Mr Tambourine man" är för mig en drömskt målande beskrivning på hur sommaren ska te sig rent sinnesstämningsmässigt; att hämningslöst dansa extatiskt under sommarnattens tak med morgondagens bördor inlåsta utom räckhåll för tanken. Sommaren har så här långt levererat oväntat mycket värme och jag kan inte vara annat än ohämmat lycklig över att jag valde ledighet framför pengar.

Att låten skulle handla om droger förnekas av Dylan...

Littorinskandalen känns ganska över, jag är fortfarande övertygad om hans skuld, men det känns som att det på något sätt är ganska utagerat och att det moraliska straffet redan är utdömt och betydligt hårdare än vad ett utslag från en domstol hade varit.

Franska nationalförsamlingen röstade igenom ett förbud mot att bära slöja på allmän plats, 150 euro är bötesbeloppet för kvinnor som trotsar förbudet, män som tvingar sina fruar att bära dem kan få böter på upp till 30 000 euro och fängelse i ett år.

Är detta då ett slag för kvinnors rättigheter, frihet att visa sitt ansikte, frihet att klä sig fritt, möjlighet att bättre bli en del av samhället?

Den mest centrala frågan är väl egentligen för vem vi gör det. Är det verkligen för att befria förtryckta kvinnor eller är det för att det för att burkans radikala olikhet och synonymitet med islam sticker i våra ögon? Om det är ett krig för islamska kvinnors rättigheter vi ska föra, är den vinnande vägen i så fall via förbud som riskerar att än mer isolera de berörda kvinnorna från samhället, förutsatt att de inte slutar bära burka? Förbudet känns som ett steg i islamofobins fotspår, rädslan för vad islam för många representerar, terrorism framförallt, och i bakgrunden rädslan för det okända och annorlunda där burkan existerar som en symbol.

I Sverige handlar finns cirka 100 kvinnor som bär burka, är det ett så stort problem att vi skulle behöva en lagstiftning om den? Nej. Men båda sidor har en poäng. Dock olika motiv tror jag.

lördag 17 juli 2010

Summer overture


Fullständigt indränkt i åsikter och intryck vaknar jag totalt utmattad, själsligt som fysiskt, den spillra energi jag bar med mig till jobbet igår absorberades glupskt av mina kära gäster. Det är så många runtomkring mig som tycker så mycket om så många saker att jag känner hur mitt eget fokus slirar på målet och lämnar ett avtryck i mig som jag har lite svårt att bli av med. Samtidigt är det extremt stimulerade att få ta del av åsikter färgade av oliktänkande personers perspektiv, utvecklande och avgörande för att kunna skapa mig en mer sann bild av den komplexa verkligheten. Och jag ber om det.

"Jag hatar hela världen och önskar att allt bara ska gå åt helvete så att mänskligheten går under", med de orden avslutade taxichauffören min natt igår rent verbalt. Intressant person med fria åsikter om det mesta, inte samstämmiga med mina, men fräscha och så innerligt ärliga uppriktiga och genomtänkta. Skulle kunna tänka mig en lång kaffe med honom.

Way out west närmar sig och jag inser att jag inte tänker göra om mitt numero uno mistake all time i musikväg och utebli från en legendarisk spelning p.g.a. lättja, spelningen jag syftar på i förfluten tid är Broder Daniel på WOW och ankommande är Håkan's spelning av hela "Känn ingen sorg för mig Göteborg". History will be made.

"Requiem for a dream", så bra, så snart dags igen.

tisdag 13 juli 2010

Money to burn


Gudrun Schymans uppeldning av pengar upprörde många och i de tappra försök att vinkla det till hennes nackdel så får man ändå kröna DN till den absoluta vinnaren med sin helt menlösa substanslösa artikel med rubriken "Schyman eldade för de rika", där påpekar två professorer i ekonomi att när 100 000 kr försvinner ur det ekonomiska omloppet så ökar pengars relativa värde, dvs varje krona blir lite mer värd då den utgör en större del av den totala penningmängden i Sverige. Sant, javisst, men hur mycket handlar det då om för tja säg, Sveriges stolthet Ingvar Kamprad med sin förmögenhet på 30 miljarder? 2006 hade det svenska folket cirka
1 400 000 000 000 svenska kronor att roa sig med, så hur mycket ökade dessa relativt när 100 000 eldades upp? Det ökar varje kronas värde med 0,00000007 kronor. Så om du har tio miljoner på banken, grattis, Gudrun har just gjort dig 70 öre rikare! (Kanske inte helt hundraprocentigt i avseende på vilka typer av värden som ska räknas in, men ger ett hum)


"Minskat förtroende för Reinfeldt" rapporterar DN, goda nyheter tycker jag om än inte särskilt oväntade. Regeringen har naturligtvis förlorat i anseende p.g.a. Littorin-skandalen, som nu lämnar skvallertidningarna och tilldöms ytterligare kredibilitet hos bl.a. SvD där redaktionschefen Martin Jönsson redogör för varför man kommer att granska turerna kring Littorins eventuella sexköp.

Vissa gör gällande att det är en hetsjakt från det rödgröna blocket, förmodligen samma personer som anser att sexköp är något harmlöst utan offer, en köpare och en tjänsteförmedlare. Konstigt nog så finns det få tolvåriga tjejer som berättar om sina drömmar att ha sex med äldre män med diverse böjningar, om ett liv med våld som ingrediens, droger som bonus. Men det kanske växer fram med åren? Är det verkligen personer med den typen utav moraliska värderingar som vi vill ska leda det här landet? Men nu har ju Littorin avgått påpekar många, och absolut, men var är fördömandet från Reinfeldt, var är avståndstagandet från gärningen? Eller krävs det verkligen att en jury finner honom skyldig för att så ska ske?

Dessutom så kan man starkt ifrågasätta tillvägagångssättet, att gå ut och snyfta fram rena lögner i media om sina barns lidande,  för att vinna sympatipoäng hos allmänheten är naturligtvis förkastligt och om detta visste Reinfeldt alltför väl, vad säger det om honom? Att han är beredd att ljuga för att inte tappa i anseende? Det gör mig verkligen genuint upprörd.

Men ja, jag förstår att han har rätt till en rättegång precis som alla andra.

"Vi kommer att uppmuntra till att ge vägval åt framförallt unga killar att praktiskt fördjupa sitt yrkeskunnande, bra för dem, bra för Sverige, bra för att det också finns en sån efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden" / Reinfeldt Almedalen, känns ju modernt. Unga tjejer gillar ju mer att städa och vara hemma och så.

Enligt SvD's test så ska jag rösta på Vänstern eller F! som jag båda sympatiserar med till ca 80 %, där ser man, jag som trodde jag var miljöpartist.

I en värld där det ibland kan kännas kusligt tomt på hjältar, människor som vågar säga ifrån när de ser fel så kan "Tank man" värma ens hjärta, i en av historiens klaraste ögonblick av civilkurage trotsar han övermakten endast med hjälp av sin kropp och styrkan i sin övertygelse. Senare skulle blodet från tusentals obeväpnade studenter färga marken på Himmelska fridens torg rött, men bilden av den än idag oidentifierade mannen finns kvar som en symbol för att individens möjlighet att faktiskt göra en skillnad.

fredag 9 juli 2010

The return of a Queen


Efter att ha sett och lyssnat till Mona Sahlins tal i Almedalen så är jag plötsligt fullständigt övertygad om att Mona inte är något annat än helt perfekt för Sverige. Som alltid så kan en kappa vända snabbt, jag har tidigare inte varit fullt övertygad om att Mona vore det bästa, även om jag skulle ta henne alla dagar i veckan framför Reinfeldt. Men den politiska självsäkerhet och den ideologiska övertygelse med vilken hon framförde talet fick mig att fundera på om jag och många med mig har underskattat henne som politiker och talare? Är det för att hon är kvinna som så många känner en tveksamhet gentemot henne? Att hon är kvinna är en anledning god som någon, i mina ögon, att välja henne framför Reinfeldt, Sverige skulle må alldeles utmärkt av att styras under en kvinna, det hade med allra största sannolikhet främjat jämställdhetsutvecklingen och undergrävt patriarkatets förtryck av kvinnor. Vad som imponerar på mig i talet är betoningen på de ideologiska skillnaderna som finns mellan Alliansen och de Rödgröna, känns som väldigt länge sedan som Socialdemokraterna hade en så klart lysande röd ros.

"målet är att alla ska få växa och förverkliga sina drömmar, sina livs äventyr utan att livsvalen begränsas av bakgrund eller av kön, där alla har möjlighet och frihet att bli den han eller hon är eller vill bli, göra en längre resa än den ryggsäcken hemifrån packades för, sätta upp sina egna mål och nå dit man vill, inte bara så långt som föräldrarna eller omgivningens krav sträckte sig, kanske längre än man till och med själv trodde sig om"

Jag har aldrig förr imponerats av Mona som talare och ja vad ska jag säga, sjukt imponerad sitter jag nu här. Mona från och med nu, I got your back!

Och Marcus, just like it...;)

torsdag 8 juli 2010

Göms i snö...

Det är med ett leende på läpparna som jag tar del av Aftonbladets "avslöjande" kring Littorins avgång, för visst är det få saker som är smaskigare än politikers privatliv i valtid? Absolut tråkigt för personer i sfären kring honom, men har man valt att vara en offentlig person så är det "clean sheets" som gäller, fråga Sahlin...
Men vad kan det tänkas vara som han är skyldig till och är det den egentliga orsaken till hans avhopp? Det känns ju minst sagt som ett skumt sammanträffande att han hoppar av 12 timmar efter att AB har konfronterat honom med uppgifterna. Att han nu inte längre är en offentlig person medför att AB inte tänker publicera uppgifterna de hävdar var skälet till hans avgång, detta eftersom man "respekterar privatpersoners integritet", minst sagt underligt eftersom AB knappast kan anses vara kända för just detta, eller klassificeras "kändisar" som offentliga personer? Är inte Littorin just nu mer känd än någonsin i så fall?

Att det påstådda brottet dessutom skedde 2006 och det uppenbarligen inte ledde till en fällande dom indikerar att det är något smutsigare typ utav brott där bevisen inte varit tillräckligt starka, men han trots frikännandet kan anses skyldig av en opinion? Kanske köpt sex? Det hävdas på den "pålitliga" sajten flaschback att "En dator har lämnats in till en firma som sysslar med återskapning av raderade data. Datorn har uppenbarligen varit gemensam i hemmet Littorin. Begäran från kunden har varit att ta fram raderade mail och dokument och visade webbsidor. Standardförfarande med andra ord. Det fanns raderade mail som visade på förhandling med prostituerad. Inga smaskiga bilder. Inget som visar att affären genomförts. Den prostituerade kvinnan har uppenbarligen varit vuxen. Dator och producerat material har återlämnats kunden." Detta kan ju en fjortonåring ha hittat på naturligtvis, men scenariot känns sannolikt.

Uttalandet "– Jag har gått igenom djupa depressioner och jag har gjort saker jag inte är stolt över" styrker även det att det är något fult han har gjort. Att det är en dator inblandat som det uppges i intervjun indikerar även det att det rör sig om någon form utav sexförbindelse inblandat tycker jag. Eller kanske kom sanningen ut i första versionen av AB's artikel, som senare redigerades till detta! Intervjun med Littorin övertygar hur som helst mig om att det finns substans i historien, varför inte förneka annars?  Det spekuleras en hel del i huruvida det är Ann, ex-frun som han ligger i vårdnadstvist med, som har försett AB med uppgifterna för att få fördel inför kommande förhandlingar. Kanske, kanske inte, men det ska bli spännande att se hur historien utvecklar sig!

"Bästa sättet att bekräfta en historia, är att förneka den". /Wag the Dog

onsdag 7 juli 2010

Arundhati Roy


"The only dream worth having is to dream that you will live while you are alive, and die only when you are dead. To love, to be loved. To never forget your own insignificance. To never get used to the unspeakable violence and vulgar disparity of the life around you. To seek joy in the saddest places. To pursue beauty to its lair. To never simplify what is complicated or complicate what is simple. To respect strength, never power. Above all to watch. To try and understand. To never look away. And never, never to forget."

Det är enkla ord med allvarligt budskap mina sinnens kärlek levererar, att inte blunda för att världen inte är en rättvis plats, att människoliv saknar värde om de har "fel" färg på sin hud, att vilja se vad som döljer sig bakom träden, att totalt och fullständigt inse att livet vi lever förutsätter att någon annan inte gör det.
Carl Bildt kan mycket väl ha varit medveten om vad som hände i Sudan under tiden som aktiv i Lundin,allt annat får betraktas som konstigt. Det mest intressanta tycker jag trots allt är att ett företag kan ha varit skyldiga till att 16000 människor dödades och det är bara...tomt. Det är inget fokus på att det faktiskt har dött fyra gånger så många som i 9/11, det är inga (tre) tysta minuter, ingen insamling till offren, inga dokumentärer på SVT om offren, utan allt handlar om Bildts "moraliska" ansvar i frågan, för det lär ju knappast handla om att åtala honom personligen för brott? Om han blir objekt för förundersökning, kan han då sitta kvar?
Människoliv värderas olika, både ekonomiskt och medialt, ett faktum som ställdes på sin spets i.o.m. tidernas ondaste uttalande av Madelene Albright -96 på frågan om hur hon såg på att uppskattningsvis en halv miljon(!!!) irakiska barn beräknades dö som en följd av USA's sanktioner svarade hon: "“It's a very hard choice, but we think the price is worth it.”" Vissa är garanterade en plats i VIP-kön till underjorden.

"The time has come, the Walrus said. Perhaps things will become worse and then better. Perhaps there's a small god up in heaven readying herself for us. Another world is not only possible, she's on her way. Maybe many of us won't be here to greet her, but on a quiet day, if I listen very carefully, I can hear her breathing."

tisdag 6 juli 2010

Reality Bites



En bakfylleångestliknande känsla infinner sig i min mage efter de första tio minuterna av "Swansea Love Story", det är en naken rå avskalad ocencurerad ärlig berättelse om heroinmissbruket som ökat lavinartat i Swansea, UK, de senaste åren. Det är ingen romantisering, det är inget vackert i misären att trösta sig med, det är en smutsigt, mörk och avlägsen vardag som skildras i Leo Leigh's dokumentär. Det är för mig obegripligt när diskussioner om "lika förutsättningar" och "alla har ett fritt val" rasar som bäst, hur man på fullaste allvar kan anse att alla är sina val själva skyldiga. Det står åtminstone för mig glimrande klart att så inte alltid är fallet och om man inte är fullt så övertygad så kanske Amy's uppväxt kan fungera som ett exempel att valet inte alltid ligger i dina egna händer att ta, att det finns krafter som kan komma att ta besluten åt dig, som kan tvinga in dig på vägar du aldrig ens i dina svarta drömmar trodde att du skulle vandra när du var tio och lekte med dina kompisar i den oskuldsfulla tillvaro som omgav dig.

"I en perfekt värld behövs inte vi, men fram till dess finns vi på 116111" /BRIS, det avslutar en av mina absoluta favoritreklamer någonsin, och så länge vi inte har en perfekt värld så kommer inte förutsättningarna att vara lika eller rättvisa, människor kommer att slås ut av samhället, oavsett om drömmen var att bli läkare eller snickare så är du inte alltid dina egna val skyldig så länge miljö styr vem du kommer att bli.

Gudrun Schyman valde att elda upp hundratusen kronor som en del av FI's valkampanj, först ställde jag mig lite tveksam till om det verkligen var ett tillvägagångssätt som var gynnsamt för partiet och Gudrun själv, men efter att ha tilldelats lite kloka åsikter i frågan så är det för mig stjärnklart att det är genialiskt och förmodligen mest massmedialt utrymme per krona som har inhandlats i år. Sen att det finns mindre begåvade människor som tycker att man lika gärna kunde ha använt monopolpengar(!) är skrattretande och ifrågasättanden kring pengaföraktet och hur människor som har det dåligt ställt reagerar är att krypa ner på en nivå lägre än vad som borde få tryckas i ansenlig dagspress och en klar indikation på att man inte har koll på hur mycket reklam kostar och hur lite du får för 100.000 (ett helsidauppslag i GP kostar ca 250.000) och hur mycket pengar som övriga partier lägger på sina reklamkampanjer. Varför ifrågasätter ingen dem? Självklart så är det en destruktiv akt att elda upp pengar som lika gärna hade kunnat skänkas till välgörenhet, men pengarna var öronmärkta för att användas i reklamsyfte, inte för att doneras, och frågan som de vill belysa, kvinnors lägre lön, är en fråga som kanske just kräver drastiska åtgärder, eftersom den ekonomiska utvecklingen för kvinnor relativt sett till män går alltför långsamt!

KLF, den innovativa mytomspunna gruppen som avslutade sin karriär med att skjuta lösa skott mot publiken på BRIT-award åtföljt av att en röst via högtalarna meddelade att "The KLF have now left the music business", eldade upp 1000000 pund som a work of art, kanske var det här som Gudrun fann sin inspiration?

"Reality Bites" med den evigt vackra snattaren Winona Ryder kom till mitt minne när jag upptäckte att Karin got knocked up, hennes favoritline från den filmen sitter kvar:

Winona: I was really going to be somebody by the time I was 23.
Ethan Hawke: Honey, all you have to be by the time you're 23 is yourself.
Winona: I don't know who that is anymore.
Ethan Hawke: I do. And we all love her. I love her. She breaks my heart again and again, but I love her.

söndag 4 juli 2010

Is there a ghost?


Det ska bli intressant att se vad utredningen kring Lundin Oils mynnar ut i, är företaget, där Carl Bildt satt som styrelseledamot under fem år, skyldiga till folkrättsbrott? Hur mycket visste Bildt? Enligt honom själv så utreddes "eventuella kopplingar mellan individer som kan ha begått brott och Lundin Oil rätt noga 2001 och 2003, utan att det gick att hitta några kopplingar", vilka dessa utredningar är och hur och av vilka de har utförts är desto svårare att finna. Men nu ska den svenska åklagarmyndigheten ta reda på om det svenska företaget har begått brott i samband med oljeutvinningen i Sudan under krigsåren 1997-2003.
Är företaget skyldiga till att cirka 160000 människor "valde" att överge sina hem och flytta från området för att företaget skulle kunna utvinna oljan? Är det legitimt att anställa en rebelledare som använder sig av barnsoldater, vilket företaget visste, för att försvara oljefälten? Hur stor skuld har Lundin i att 16000 människor dödades (enligt Unpaid Debt) inom det område som Lundin förfogade över? Det är några av frågorna som utredningen förhoppningsvis kommer att ge svar på.

9/11. Var attacken en konspiration iscensatt av USA själva för att obehindrat kunna föra den utrikespolitik som senare fördes under parollen "War on Terrorism"? Det är alltid frestande att tro att verkligheten är lite mer dold i dimmor och lite mer fascinerande än vad den förefaller vara i dagens ljus. Dock så skulle jag personligen säga att någon form utav konspiration föreligger, det finns otvivelaktligen en hel del märkliga omständigheter som faller utom ramen av vad som kan förklaras. Här är ett axplock:
- Planet som flög in i Pentagon, varför finns inte EN ENDA bild av ett plan som flyger in i byggnaden, en av världens mest bevakade?! Detta är en av få bilder som finns och inget plan syns till, bara en explosion.
- Varför rasade WTC7 överhuvudtaget? För att den antändes och kollapsade är förklaringen, men varför rasade inte de andra byggnaderna som låg närmare Twin Towers? Men hur kommer det sig att en skyskrapa i stål rasar när den antänds? Stålet smälter inte vid den låga temperaturen och hur kan byggnaden kollapsa totalt på 6,5 sekunder?
- Passen. Hur i h-vete kan man hitta passen från terroristerna? Om något verkar för bra för att vara sant så är det förmodligen inte det...och att pass skulle ha undgått att brinna upp i explosionen som fick WTC att rasa(?) förefaller sjukt osannolikt.
- Varför sköts inte planen ner? Varför hade befogenheten att beordra detta fråntagits generalerna och tilldelats Vita Huset några månader tidigare?
- Varför hävdar George W Bush att det var ett scenario som man aldrig hade kunnat förutse, när man i själva verket tränade samma dag på just detta scenario? Var det för att vilseleda? Som Rumsfeldt sa några månader tidigare, vilket finns i offentliga dokument, "Vi behöver ett nytt Pearl Harbour", och det fick de, frågan är av vem.
Gillar men den här typen av konspirationer så är följande intressant att titta på, 19 delar. Om man däremot hellre vill ha konspirationen avlivad så kan följande vara mer intressant.

måndag 28 juni 2010

Un'estate Italiana

Så var man hemma igen efter 10 dagar i pizzans hemland och en hel del pizza har det blivit, samtliga har bidragit till att avliva myten om att pizzan är bättre i Sverige och att den italienska är överskattad. Fast om man anser att en Hawaii med kebabsås är den ultimata pizzan så kanske man ser på det annorlunda! Tillsammans med Marcus, Alexander och Martin anlände vi i Rom vid tolvtiden på onsdagen, därifrån begav vi oss mot Amalfikusten där vi tillbringade första natten, detta skulle också komma att bli resans vackraste tid, genom en nästintill regnskogsaktig grönska slingrade vi oss upp för serpentinvägar efter att vi lämnat Neapel bakom oss, som alltid så fick jag nöjet att ratta oss i 20 km/timmen de två timmar det tog oss att ta oss över bergen på bilden nedan.
 Utsikten från hotellet var fantastisk och ackompanjerad av resans bästa frukost var morgonen i soluppgång helt fantastisk. Det var förövrigt hela resan längs Amalfikusten, rekommenderas å det allra starkaste!

Efter frukost begav vi oss vidare mot Tropea, som ligger på foten av Italien. Tropea skulle visa sig ha den bästa stranden under resan med sitt kristallklara vatten och med staden vilande på ett berg bakom sig.
Efter ytterligare en lugn kväll begav vi oss vidare mot Cefalu på Sicilien för vad som skulle att komma att bli en betydligt vildare kväll...staden vid foten av ett berg levde upp till de föreställningar man har om hur en Italiensk stad "ska" se ut, kullerstensbelagda trånga gränder, vackra kyrkor, små krypin i väggarna som rymde caféer och restauranger, väldigt mysig stad!
Dagen därpå efter frukost och tillnyktring begav vi oss vidare mot målet, vårt hus en liten bit utanför Palermo! Det är alltid svårt med förväntningar och det var en oväntad överraskning (annars är det kanske ingen överraskning?) att finna att huset var ännu bättre än vad vi hade förväntat oss, utsikten med 180 graders havsutsikt från toppen av ett berg var smått otrolig och ännu bättre än på bilderna vi sett och allt annat hölll bra klass och bidrog till att veckan kom att utveckla sig till en fullständig succé, inte ett enda bråk, vilket får anses som förvånansvärt när fjorton personer ska samsas på ett område. Speciellt då vi knappt lämnade huset annat än för att handla mat!
Nu fortsätter sommaren här hemma. Kan det inte värmen infinna sig så att min ledighet känns helt bortkastad?

måndag 14 juni 2010

Snart så....

Med all rätt så hackar Andreas på mig pga dåligt bloggande. Har egentligen ingenting att skylla på, jag har till och med en fungerande dator nu också. Det är nog bara en släng av brist på bloggmotivation jag har drabbats av den senaste tiden. Vi får väl se om det kan bli någon bättring eller om jag skall låta Andreas styra skutan vidare på egen hand vad det lider. Den som lever får se!

Nu är det sjukt snart som vi sätter våra bleka fötter på italiensk mark. Alla förberedelser är gjorde och det är bara att packa väskan som återstår. Snusförrådet är påfyllt, pengar växlade, böcker inhandlade and so on...
Det enda som oroar mig är att Andreas tror att vi skall bo i Trapani. Det är nog tur att inte den lille gossen har fått några reseledaruppgifter på den här resan heller.

Jag är lite besviken att inte Andreas ger en detaljerad beskrivning av deras fantastiska vandring från helgen som gick. Eller var det kanske så att det var då som mina små wild-kids insåg att livet är bra mycket bekvämare i stan eller på ett hotellrum?

Andreas! Jag hoppas att du som traditionen kräver fixar grym road-trip-musik till resan ner genom Italien.

lördag 12 juni 2010

Mot Italien

En kaosartad vecka närmar sig sitt slut och skönt är det. För lite sömn som en följd utav jobb, fest, skolavslutningar, shopping och lite annat har lagt beslag på all min energi. Det är därför skönt att det endast är tre dagar kvar, sedan påbörjas vad som knappast kommer att bli någonting annat än en helt fantastisk resa! Tillsammans med Alexander, Marcus(Den från bloggen försvunna?...) och Martin startar resan i Rom varifrån vi kommer att bila ner till Sicilien med tre övernattningar på vägen. Stoppen blir i tur och ordning Amalfi, Tropea och Cefalu innan vi når slutdestinationen Trapani, på Sicilien.

Visa större karta
Där ansluter övriga i sällskapet för att tillbringa en vecka ihop i villan som vi hyrt, 35 grader varmt på Sicilien idag, kan behöva lite värme som kontrast till det höstväder som just nu omfamnar Göteborg.

Femton personer är vi som ska tillbringa denna vecka ihop och det är "the core", den innersta och äldsta av vänskapskretsar. Det är för mig en ovärderlig trygghet och en enorm tillgång att ha så många nära vänner på en och samma plats, såväl i livet som på fysisk plats i min närhet, det är verkligen inte alla förunnat och att alla följer med gör denna resan extra speciell.
 
En av -00-talets bästa låtar "Let's not shit ourselves (to love and be loved)" återspeglar min sinnesstämning just nu, lite analyserande, fundersamt granskande och samhällskritisk i en vacker symbios. Dock betydligt mer innehållsrik än detta inlägget.

måndag 7 juni 2010

To exist is to resist


Ska bli intressant att se om det blir som Bildt vill och det blir en oberoende utredning om vad som egentligen skedde på Ship to Gaza. Vilka ska de oberoende vara? ICC, Internationella Brottsdomstolen i Haag? USA är livrädda för oberoende utredningar och tanken på att någon annan ska döma deras medborgare och vill knappast att se sin skyddsling Israel granskas av en jury som med stor sannolikhet skulle finns dem skyldiga, samtidigt är det tveksamt om händelsen faller inom ICC's jurisdiktion. Det är lite intressant hur snabbt incidenten sopades undan, men Iran's funderingar kring att skicka fartyg med hjälpsändningar till Gaza innebär att fokus snart kan komma att hamna på Gaza igen. Iran's arme säger sig dessutom vara redo att assistera "Frihetsflottan" om så behövs, något som skulle medföra att Israel och Iran kommer att mötas öga mot öga på havet.

Fyra palestinska dykare sköts ihjäl eftersom de planerade terroristdåd. Israel är en stat som mer än någonsin förefaller sakna fundamentala demokratiska grunder att vila på, fortsatt urskiljningslöst dödande utan att presentera några som helst bevis för sin handlingar riskerar att förpassa Israel till en diger men inte särskilt vacker skara av stater som på regelbunden basis avrättar människor efter etnicitet.


Det är beklagansvärt när få förstör för många genom missriktade aktioner. Ett alldeles utmärkt exempel på detta kan skådas när man åker genom Majorna och ser de krossade rutorna på Lindebergs Kött&Chark, målet för djurrättsaktivister som glömt av att göra sin hemläxa och uppenbarligen missat vem man borde rikta sin ilska mot. Att angripa en egenföretagare som har som ambition att tillhandahålla närproducerat kött skapar knappast den form av publicitet och debatt som torde vara målet för den typ av aktion. Ingen gillar att enskilda företagare lider. Varför angrips inte en importör av brasilianskt nötkött som produceras genom att regnskog skövlas för att fungera som betesmark, som har sämre regler för djurhållning, som fraktas hundratal mil för att sen säljas billigt i våra kyldiskar vilket medför att närproducerat och ekologiskt kött får svårare att konkurrera? Blir inte effekten att du alienerar dig som förespråkare för djurens rättigheter och blir dumförklarad, lite som i fallet med utsläppta minkar, ingen fokuserar på huruvida minkarna hölls under vidriga omständigheter innan utan allt gemene man vet är att vägen var röd av blod efter alla som blev överkörda och summan blir att budskapet går förlorat och debatten uteblir. Att släppa ut minkar är förövrigt bland det mest korkade man kan göra och de ekologiska konsekvenserna av sådana aktioner är ofta förödande för fisk- och fågelliv och ett lysande exempel på fel tillvägagångssätt för att uppnå ett mål.


Karins teori om att man genom att låta en mygga suga klart inte skulle få myggbett fungerade inte, även om teorin i sig hade en poäng, att den skulle suga upp mer av sitt gift om man lät den suga klart. Dessutom så älskar myggor mig, efter att ha hängt i Vitsippedalen med Karin hade jag cirka trettio(!) myggbett på min rygg och Karin hade noll, klart märkligt!

"For to be free is not merely to cast off one's chains, but to live in a way that respects and enhances the freedom of others
"/Nelson Mandela

söndag 6 juni 2010

Blowing in the wind

Är det verkligen på vår egen ekonomiska utveckling som vårt fokus ska vila när vi lägger ytterligare en sten till grunden för morgondagens samhälle? Hur länge till kan vi blunda och förneka för oss själva att vår välfärd till stor del bygger på andras misär, att fattigdom tillåts existera som ett nödvändigt kugghjul i den moderna imperialismens och kapitalismens maskineri. I en tid när okunskap inte kan användas som en ursäkt, aldrig tidigare har information varit mer lättillgänglig, väljer vi att stå som åskådare och passivt bevittna hur en stor del av världen inte tillåts existera i frihet, frihet att följa sina drömmar, sin tro, sina barn växa upp. Lite hårt kan tyckas men det är just så det känns just nu.

"I still say it’s in the wind and just like a restless piece of paper it’s got to come down some ...But the only trouble is that no one picks up the answer when it comes down so not too many people get to see and know...and then it flies away I still say that some of the biggest criminals are those that turn their heads away when they see wrong and know it’s wrong" /Bob Dylan
Inleder mitt sommarlov med att i mesta mån försöka nyttja det sociala kapital som finns i min absoluta närhet och är alldeles gratis för alla att njuta, naturen. Vitsippedalen i angränsning till botaniska trädgården är verkligen någonting extraordinärt i all sin enkelhet, en "orörd" skog som rik på växtlighet och liv är väl värd att besökas. Kommande helg bär det av till Svartedalens Naturreservat för camping och fiske. Svartedalen, som återigen hotas av avverkning, kan vara värt att besöka medan det finns kvar. Ganska besviken på Marcus som är sjukt tråkig och uteblir...

När människor i västvärlden ombeds beskriva "paradiset" är ofta grönskande frodig natur en viktig del, dessvärre så värdesätts den inte lika högt i nuet.

Sambassadeur's senaste produktion "European" är inget mindre, möjligtvis mer, än ett mästerverk och så här långt årets bästa skiva!

"Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don't need" / Tyler Durden (Fight Club)

torsdag 3 juni 2010

Happy people never fantasize


Två dagar kvar till sommarlovet, en tenta på fredag hägrar som ett sista hinder, och inramningen kunde knappast vara så mycket bättre även om vädret inspirerar till allt annat än att läsa om miljögifter så får solen mig att bara längta än mer! Det känns lite tråkigt att jobbet hindrar mig från att på allvar avslutningsfira, men eftersom Karoly dessvärre ska sluta på Incontro så är en AW utan dess like utlovad fredag natt, så lite firande blir det. Ett tungt avbräck för oss som arbetar med honom, men förhoppningsvis återfinns han i baren med nya krafter efter sommaren!

Förra inlägget angående Israelkonflikten blev snabbt högaktuellt, dessvärre p.g.a. tragiska omständigheter. Men har diskuterat det alldeles för mycket på senaste för att orka fortsätta på den linjen, kan bara krasst konstatera att människor med osunda åsikter om människors värde borde hålla dem till sig själv och att Israel, som har osunda åsikter om människolivs lika värde oavsett etnicitet, borde straffas för sina övergrepp.

Kusin Niklas funderingar kring svenskens oförmåga att leva i nuet och den ständiga strävan och längtan efter morgondagens rikedom och njutning var härligt tankestimulerande, att spara tid likt Momo's vänner är ett alldeles utmärkt recept på utbrändhet och en av vägarna till ett mentalt ökenlandskap.

Kanske, eller snarare uppenbarligen så har vi svårt att riktigt uppskatta vår rika tillvaro och göra det bästa av den. Att ohämmat kravlöst njuta dagen är inte en konstart som främjas i rådande samhällsklimat, därför desto viktigare att eftersträva. Att utnyttja sin fria tid till att göra vad man absolut helst vill, istället för att bygga slott för morgondagens njutning, att bara lägga sig i gräset och låta dagen vara målet. Och just nu är tiden för det.

"Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's
going to cave in" American Beauty

söndag 30 maj 2010

Freedom like a shopping cart

Bilden är hämtad från Alexanders kylskåp och jag tycker verkligen att den är bländande vacker, provocerande men samtidigt knivskarp i sin frågeställning kring rätt och fel och hur olika man kan se på samma sak. Konflikten i mellanöstern är i pensionsåldern och skulle förmodligen ha varit löst om lite logik och sunt förnuft fått råda. Men som oftast så fungerar inte religion som en katalysator i konflikter, istället används den som en kraft att ena det egna folket och för att distansera sin fiender. Det är svårt att peka svart på vitt, skilja ont och gott i en konflikt men det är ganska enkelt att se vilken sida det är som lider mest, vilka som har högst antal civila dödsoffer, vilka som svälter, vilka som saknar vatten, vilka som behöver hjälpsändningar och som nekas dem. "Ship to Gaza" ska stoppas av Israelisk militär och passagerarna arresteras, varför vill man hindra att byggmaterial, skol- och sjukvårdsmaterial når palestinierna? Varför vill man neka dem grundläggande förutsättningar för att kunna liv? Finns det  någon som helst sympati för palestinierna eller har bilden av dem som människor blivit allt för suddig och avståndet för långt för att känna medlidande? Det dör civila israel i självmordsattacker, men för varje död civil israel dör det tio civila palestinier.

"What lessons should we draw from this tragic conflict? Is it really impossible for Jewish people who suffered so cruelly themselves - more cruelly perhaps than any other people in history - to understand the vulnerability and the yearning of those whom they have displaced? Does extreme suffering always kindle cruelty? What hope does this leave the human race with? What will happen to the Palestinian people in the event of a victory? When a nation without a state eventually proclaims a state, what kind of state will it be? What horrors will be perpetrated under its flag? Is it a separate state that we should be fighting for or, the rights to a life of liberty and dignity for everyone regardless of their ethnicity or religion?" /Arundhati Roy

"I do not agree that the dog in a manger has the final right to the manger even though he may have lain there for a very long time. I do not admit that right. I do not admit for instance, that a great wrong has been done to the Red Indians of America or the black people of Australia. I do not admit that a wrong has been done to these people by the fact that a stronger race, a higher-grade race, a more worldly wise race to put it that way, has come in and taken their place." /Winston Churchill om Palestinierna

"Det finns uppenbart mer än en definition av frihet" /T

"Frihet är att äga livsnödvändiga saker som även andra behöver ta del av. T.ex vatten, el, mat, bostäder osv." /C
Själv skulle jag nog definiera frihet som att inte vara rädd.

"A Christian, an anarchist slash prostitute
Figures out the true meaning of freedom
Not freedom like America
Freedom like a shopping cart" /NOFX

Mycket citat där, lite trött efter allt tentapluggande, även om jag idag inte har varit så effektiv som önskvärt så känner jag mig i fas inför fredagen och det annalkande sommarlovet! Att jobba 1½ dag/vecka känns precis lagom även om det föreligger viss risk för att den gode herr Svensson kommer att vilja ha mer av mig!

måndag 24 maj 2010

Valfråga




Är valfångst något som man som svensk vill tillåta? Om det är svenska regeringen man frågar så är svaret ja, förslaget som lagts fram till EU av Japan&co och som återigen öppnar för möjligheten att jaga val stöds av Alliansregeringen, beslutet tas i juni. Återigen visar Alliansen att intresset för miljö är obefintligt och att en ekonomisk utveckling går i första, andra och tredje hand.

Är valen så pass hotad att ett totalskydd är nödvändigt? Förmodligen inte samtliga arter, men problematiken ligger i valens reproduktionscykel, de flesta valar blir dräktiga vid åtta till tio års ålder och föder en unge vartannat år, denna långsamma reproduktion gör populationerna extremt känsliga för störningar som innebär att antalet minskar. Självklart så kan man försöka inventera antalet individer så gott det går och därifrån beräkna hur många som kan fångas varje år utan att äventyra artens överlevnad.

Dock så stället jag mig frågande till varför Norge, Island och Japan skulle följa en sådan reglering, "tjuvfiske" under täckmanteln "valfångst för forskning" har pågått sedan förbudet infördes och således kan man dra slutsatsen att respekten för vad forskare säger är minimal. Resurser tillgängliga för alla har en benägenhet att försvinna likt torsken i Östersjön. Det är omöjligt att förutse effekterna av att en art försvinner ut ett ekosystem, hur påverkas vi/havet av att en art vars individer äter tre ton krill/dag/individ försvinner? Vem hade anat att utfiskningen av torsk skulle vara en nyckelfaktor till algblomningarna i Östersjön? Men framförallt, varför? Är tre I-länders relativt försumbara inkomst från valfångst större än det sociala kapital som valen är, det största djur som någonsin existerat.

Fantastiskt trevlig söndag som tillbringades på Stagedoor och Lilla London med Shaggy+friends och Christian. Kärlek.

onsdag 19 maj 2010

Sunny wednesday


Vaknade till ett underbart solsken och en temperatur som gjorde att jackan fick stanna hemma och ersättas med t-shirt och en kavaj. Äntligen kanske man kan börja hoppas på att det blir en sommar till slut ändå.

Lyssnar nu går Band of Horses nya skiva på högtryck på mitt spotify. Det finns några riktiga guldkorn med bland annat 'Blue Beard' i spetsen. Rekommenderas starkt!

Nu är det mindre än en månad tills vi är på väg ner genom Italien mot vårt mål, Sicilien! Ser mycket fram mot detta och jag tror att den lilla roadtrippen från Rom till Sicilien med Andreas, Alex & Martin kan bli riktigt kul. Ett besök i Neapel på vägen är väl mer eller mindre ett måste även om jag är helt övertygad om att maffian kommer döda oss så fort vi sätter vår fot i staden. Om ni har något tips på ställe på vägen mellan Rom och Sicilien man inte får missa så får ni gärna höra av er!

Helgen som kommer skall spenderas på Orust hos pappa. Jag hoppas på ett riktigt fint väder så att man kan tjuvstarta lite på brännan.

Fick precis sms av Andreas och fika efter jobbet är inbokat. Trevligt!

tisdag 18 maj 2010

En ohållbar utveckling

Våren har för min del inte varit speciellt positiv sett ur studieresultatsperspektiv, inte katastrofal, men mina insatser har bitvis varit mediokra, som om energin och viljan tog sommarlov redan i februari och lämnade mig kvar orkeslös i snön. Det är därför skönt att känna hur energin har hittat tillbaka lagom till slutspurten, på nästa termins meny står det "Analys och linjär algebra" samt förmodligen Miljöjuridik, vilket inte kommer att lämna något utrymme för formsvackor. Det är skrämmande och befriande hur snabbt tiden rör sig, om ett år så tar jag min examen och även om det med största sannolikhet inte innebär slutet på mina studier så är det en skön milstolpe att nå!

"Det finns ingenting som är roligt och det är ett stort jävla problem", så uttryckte sig Karin sig när vi drack kaffe i solen på Espressohouse häromdagen och det är väl just så det kan kännas ibland.

Sicilienresan närmar sig med stormsteg, lite oroande kan tyckas att vi fyra tappra som ska bila dit från Rom ännu inte har någon färdplan, än mindre bokat hotell! Men det ordnar sig nog, som alltid! Kommer hur som helst med största sannolikhet att bli en underbar resa! Här är huset vi ska bo i!

Årets första varma dag infann sig idag och det känns lite irriterande att jag jobbar i helgen som ska bjuda på strålande sol!
"Oh it's a mystery to me. We have a greed, with which we have agreed... and you think you have to want more than you need... until you have it all, you won't be free." här

söndag 16 maj 2010

Nya tag


En vecka som har präglats av energilöshet och ett en lätt disträ sinnesstämning går mot sitt slut och jag är inte fullt nöjd med hur jag har strukturerat och prioriterat i mitt liv på senaste. Det är därför jag med ett leende omfamnar måndagen och den nya veckan, en pytteliten omtenta (resultat av dålig planering) på morgonen kommer att följas upp med att jag och Alexander finputsar det sista på våra vältränade beachbody's inför sommaren därefter en kväll som förmodligen innebär att filmklubben samlas, senaste filmerna har varit väldigt bra, senast "Kick-ass"som i den svåra genren action/komedi levererade bra och snygg underhållning!

Lördagen tillbringades med Jonas och Alexander och inleddes med vin och mat på Stearin där Magda jobbade kvällen till ära! Mycket trevligt, inte minst eftersom Magda och jag har haft enormt svårt att synka våra fritidsscheman för lite tid ihop, något som alltid är oerhört trevligt! Efter Stearin hägrade Ritz med klubb Indiean där en sprudlande Tilda serverade oss massa trevliga drinkar till musik som nån Silverbullitmedlem tyckte var bra, vilket den också var! Sedan dök Jeppe upp från ingenstans och kvällen avslutades på det anrika Valand. En fantastiskt trevlig och välbalanserad afton! Tack!

Är lite allmänt missnöjd just nu, har en otillfredsställd själ, en del av mig vill göra så mycket mer, lämna allt och lite härligt naivt försöka rädda världen från undergång, barn från svält, kvinnor från förtryck, fattiga från misär, regnskogar från skövling, hav från förgiftning. Men det får vänta lite till.

Uppdaterad spotifylista, håll till godo!

onsdag 12 maj 2010

Hat & helg

Långhelg siktas runt hörnet och genast känns arbetsdagen så mycket lättare. Det ryktas i korridorerna här att det är halvdag idag också. Det känns som det är mer ledighet än jobb när man jobbar inne på kontoret till skillnad ute i projekten. Men inte mig emot!

Bloggmotivationen ligger just nu strax över nollpunkten men jag hoppas att det bara är en tillfällig svacka och att inspirationen snart kommer tillbaka. Annars................

Ser mycket fram emot konserten med Johnossi på fredag! Deras nya skiva snurrar på repeat och smeker mina hörselgångar ömt.
En skiva som jag annars går och väntar på är Robyns nya. De tre låtar från nya albumet som finns på spotify låter hur bra som helst!

Andreas hat-inlägg nedan är lätt att gå i spinn på och börja tjafsa om men jag har inget emot hatet i sig när det gäller fotboll; jag hatar alla lag som IFK spelar mot och alla domare som dömer matcherna. Fotboll utan passion och hat är inte fotboll. Den som såg mig spela' back in the days' vet vad jag pratar om, när domaren blåste igång matcherna växte hornen ut i min panna och jag ville döda allt motstånd i min väg.
Det roligaste under matchen i måndags måste ha varit när man ser Tobias Hysén sitter (bra packad) på läktaren och skanderar ggg-aaa-iii-sss HATA GAIS! Skulle vilja höra en intervju med honom efter matchen om någon kamera hade lyckats zooma in honom när han skrek detta. Han klämde även i med klassikern 'låt han dö, låt han dö, låt han dö' när Wanderson för 74:e gången filmar till sig en frispark och vrider sig i plågor.

Finbesök från sthlm imorgon! Det gillar vi! Gud nåde vulkanjäveln om den börjar ställa till det med flygtrafiken imorgon!

torsdag 6 maj 2010

The Secret in their eyes

"The Secret in their eyes", en av tre filmer från 2009 som lyckades ta sig in på IMDB's topp 250 över tidernas bästa filmer, de andra två är "Avatar" och "District 9". Den senare oerhört bra, "Avatar" dock en besvikelse, mycket vackert men amerikansk sörja smakar inte bättre för att man marinerar den med ett antiimperialistiskt budskap. Kan inte annat än älska Kirti's kommentar under "District 9"; "- De vill inte vara här, vi vill inte ha dem här, kan de inte bara åka hem?", på nåt sätt så gick budskapet fram tror jag...
"The secret in their eyes" var dock något speciellt, enormt vackert filmat, med ett förförande ljus som genomsyrar hela filmen och lyfter fram storyn, dialogen är lika bra som de som framför den, introt är inget annat än magnifikt, en fantastisk film som inte bör missas, en njutning för såväl öga som hjärta.

Det är med sorg jag läser om "utvecklingen" under Obama's styre. Istället för att som han lät en hel värld tro styra USA mot en bättre mer nyanserad utrikespolitik med ökat samarbete med FN, stänga Guantanamobasen, avsluta kriget i Irak osv så visar rapporter på att regelrätta avrättningar sker av misstänkta personer, såväl i USA som utomlands, Guantanamobasen är fortfarande öppen, Abu Ghurayb byggs ut, kriget mot terrorism går vidare, trots att alla vid det här laget vet att det är ett korståg i jakten på olja så står världen och ser på när land efter land våldtas, demokrati prioriteras bort och marionettdockor med trådar till Vita Huset placeras ut på strategiska positioner för att behålla kontrollen över naturtillgångar. Trots alla fina ord om befrielse, så lyser just friheten med sin frånvaro i Irak, el, vatten och förnödenheter som fanns under Saddams styre är fortfarande bristvaror i det efterkrigstillstånd som råder, men en återuppbyggnad av infrastruktur och återinförande av verklig demokrati står knappast med på prioritetslistan, då det hade medfört att USA hade förlorat all sin makt. Jaja, ska inte tjata mer om det nu...

Men jag är verkligen besviken på Obama.

Vad jag inte blev besviken på var Warszawa, vilken underbar stad, levde inte alls upp till den gråa öststatsstad vi hade föreställt oss, underbara människor, fantastiskt hotell, rent och fint,
helt underbart faktiskt. Fann även min kärlek där, som visade sig finnas mycket närmare än vad jag i min vildaste fantasi hade kunnat ana... :D
Sjukt rolig kväll som avslutades i badet med Jonas.

fredag 30 april 2010

Hat




När det gäller fotboll så har det egentligen aldrig funnits mer än två lag som har intresserat mig, GAIS och landslaget. Och just i år så är fotbollen så här långt helt enormt undehållande, inte nog med att GAIS spelar bra och tar poäng, det går även åt helvete för IFK. Det finns en passion och glöd i mitt (och de flesta gaisares) IFK-hat som IFKarna inte riktigt förstår, att jag faktiskt hellre ser AIK ta sm-guld, kollade igår hela IFK-Malmö bara för att jag så intensivt vill att IFK ska förlora och ljublar högt när Malmö gör ett och två noll. Vi (jag, bröder, pappa, gaisare) hoppas att Hysen ska vara borta resten av säsongen, vi önskar IFK ner i superallsvenskan och all motgång möjlig, vänner som vädjade om sympati med IFK som göteborgslag i guldstriden förra året förstår helt enkelt inte. Som att be Palestinierna heja på Israel under OS ;) Gais på plats 5 är dubbelt värd om IFK är bakom, det är så det är.

Vad är det då att förstå? IFKare muttrade om att vi firade som att vi tagit guld när Eyo såg till att vi slog IFK för första gången på 15 år och på ett sätt var det just så det var, ett och ett halvt decenniums längtan efter en Davids vinst över Goliath var över. Medans IFKare hånar oss gaisare år in och år ut just för att vi håller på GAIS, de eviga förlorarna, så är målet för IFK att ta SM-guld och jaga ut i Europa, en ambition som man som GAISare med självinsikt inte kan ha, därför blir målsättningen också en annan. Som att slå IFK, ligga före dem i tabellen, sluta på övre halvan, inte åka ur. Att få höra att jag är skadeglad visar på ett dåligt minne hos dem som under evigheter betett sig likadant fast kanske inte lika intensivt, för som GAISare vet man av erfarenhet att glädje ofta är kortvarig och därför har jag som intention att absorbera den tillfälliga svaga doften av relativ framgång och njuta den till fullo, för Gud vet att den av tradition inte brukar vara speciellt länge.

Bilden är hämtad från änglarna.se, IFK's officiella fanclub. "Hata GAIS" skanderade även publiken på IFK's förra hemmamatch och mot Malmö så zoomade kameramannen in ett fan med den bilden tryckt på sin tröja. Och nej, GAIS spelade inte. Det eviga hatet från IFK göder vår missunsamhet. Och nej, vi ropar inte "Hata IFK", den ramsan nynnar våra själar på och låter eka i våra hjärtan.

torsdag 29 april 2010

Off we go!

Då är det i morgon äntligen dags att kliva på planet som tar oss till Warszawa! Jag har inte varit så väldigt peppad inför resan tidigare i veckan men nu ser jag verkligen fram emot den. På något konstig sätt har jag blivit ofrivillig reisleiter men det har jag skött utmärkt så här långt måste jag påstå. Hotellbokning - check, flygbiljetter fixade - check, informerat gänget om när de skall infinna sig på flygplatsen - check...osv osv. Räknar dock kallt med att någon av pojkarna kommer att ringa från Landvetter och fråga var vi andra är någonstans, när vi andra sitter på Säve och dricker första ölen. Men lite spill får man räkna med.

Kikade lite på bilderna över hotellet i Warszawa igår och det ser grymt bra ut! Pool med utsikt över stan på 44:e våningen, låter ju hur bra som helst! Gäller bara att komma ihåg att packa ner badbrallorna.

Det skall bli ganska skönt att slippa vistas i GBG under Valborg - fjortisfyllornas högtid. Jag är ganska glad att jag inte längre bor på Gibraltargatan och behöver stå ut med Cortége-låten som spelas på repeat från morgon till kväll.

Nu är det snart dags för konsert med Johnossi också. Håller som bäst på att lyssna in mig på nya skivan 'Mavericks' och kan absolut rekommendera den. Favoritlåten så här långt är 'Sickness'. Hela skivan finns på spotify.

Tittade lite på Janne Josefssons granskning av kommunens (i det här fallet kommunala bolaget Familjebostäder) affärer med Allbäcks bygg som sändes på SVT igår. Hatten av för Josefsson och hans grävande journalistik. Inte det minsta förvånad av hans avslöjande men jag förstår inte hur de kommunala tjänstemännen som var inblandade tänker när dom står och blåljuger in i kameran över uppgifter som är hur enkla som helst att kontrollera. Förhoppningsvis kommer det att rulla ett antal huvuden inom FamBo den kommande tiden men man kanske inte ska hoppas på för mycket. En sak som förundrar mig är hur en i staden välkänd och uppskattad person som Stefan Allbäck (tänk han som håller ÖIS flytande om ni inte känner till honom) vågar riskera att skita ner sitt anseende för med hans mått mätt småsummor. Men visst, det kan ju hända att hela hans förmögenhet bygger på dessa tvivelaktiga ryggdunkar-affärer.
Det ska bli spännande att se fortsättningen på denna historia.

Återkommer med reserapport från Warszawa om några dagar.

tisdag 27 april 2010

It's alive

Jag får diverse pikar av Andreas pga dålig uppdatering märker jag. Skyller på att min dator är störd i huvudet och startar om sig så fort jag börjar skriva ett inlägg...

Vad har hänt sen sist då? Tackar som frågar, jag har haft en mycket trevlig helg med celebert besök från kungliga hufvudstaden. H&J skulle anlända i GBG runt 8-9 på kvällen i fredags och för att slå ihjäl lite tid innan dess satte sig jag Bojan & MJ på Lokal och testade några inovativa drinkar och öl innan vi fortsatte vidare till Bliss där brorsan vände plattor. Någonstans här kom det oroväckande uppgifter om att H&J hade drabbats av bilproblem och var ett par timmar försenade till Götlaborj. Det var bra drag på Bliss och Alex dök upp som gubben i lådan (en väldigt packad gubben i lådan tål att påpekas) så vi stannade ytterligare en stund där. Så småningom kände vi att det var dags att bryta upp från Bliss då det lätt hade spårat ut annars när det börjades dricka shots och skumpa och grejer.

Till slut anlände H&J till hotellet och vi drog oss mot Ritz för att möta upp dom. Inte helt oväntat var Ritz dött som i graven då det var fredag och ingen klubb. Hursomhelst så mötte vi upp H&J där och satt kvar en stund och snackade lite innan det var dags att dra sig hemåt som de mogna och ansvarstagande individer vi är....

Lördagen fortsatte med lunch i solen på Avalon och avancerad sightseeing. J fick uppleva Feskekörkan och var mycket nöjd med detta. Tyvärr lyckades vi inte spota några torskar i Rosenlund, men hey man kan inte få allt här i världen!

Efter lite förfest hemma hos mig drog vi ner till Ritz och klubb Indiean för lite festande. Jag är rädd att Ritz har tappat lite av sin gamla trevliga publik och plötsligt blivit ett hak för allsköns mongon. Hoppas att det är en tillfällig svacka och att sommaren bjuder på ett skönt häng på uteserveringen. Den som lever får se!

Som Andreas påpekar står vår resa till Warszawa inför dörren och gissningsvis kommer den bli legendarisk! Jag blir bakfull bara jag tänker på den. Enligt yr.no skall det bli runt 19-22 grader på dagarna i helgen och det låter ju helt okej.

Känns som att det var något mer jag tänkte berätta men kommer inte på vad det var just nu....

måndag 26 april 2010

The Nightingale

 Ett mysterium har nu fått sin lösning. Mitt kaffe har under en period känts lite underligt, inte riktigt så förgyllandes min närvaro som brukligt och min älskade Philips Gourmet, trea på listan över saker jag älskar, har naturligtvis inte ens har varit tilltänkt som skyldig så har jag stått maktlös, vilsen och med otillfredsställda smaklökar. Men så idag bestämde jag mig för att granska mekanismen vid nedrinningen och plötsligt var det som när Hypatia av Alexandria upptäckte jordens cirkulation i förhållande till solen, i den mycket mediokra filmen Agora, och allt föll på plats och föreföll så självklart. Råkade köpa fel filter för ett tag sen, lite för stora, kompenserade detta genom att klippa ner den övre kanten lite, ganska smart tyckte jag. MEN, detta medförde även att det lite bredare filtret inte connectade med botten av tratten, vilket medförde en lite för hastig genomströmning av vattnet och följaktligen en lite blaskigare karaktär på kaffet!

"Så länge jag ännu har min kropp och min hjärna i behåll så vill jag avsluta mitt liv så länge det är värdigt. Vill varken lida eller ruttna bort, vilket det annars kommer att bli eftersom det endast är respiratorn som håller mig vid liv. Därför är det min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter att jag har sövts. För ingen människa i världen kan klara av att kväva sig själv vid vaket tillstånd utan att få panik. Hade jag haft förmåga att, göra detta själv hade jag gjort det.” 
Idag kom Socialstyrelsens prejudicerande beslut som svar på den 32-åriga kvinnans vädjan och man väljer att ge människan rätt att bestämma över sitt öde, under förutsättning att patienten bedöms vara beslutskompetent och välinformerad om sin situation. Ett självklart men omdebatterat beslut. Det är verkligen något extremt levande i tanken att ta ett rationellt och noga övervägt beslut som medför ett avslut på livet (som vi känner till det), men den avgrundsdjupa uppgivenhet och själsliga smärta som jag förmodar ligger bakom den typen av beslut är långt bortom gränsen för vad som är imaginärt. Att åtminstone få vara herre (fru?) över det beslutet är det minsta man kan kräva.
Är den första säsongen av Lynch's tidlösa mästerverk "Twin Peaks" det bästa som har gjorts i tv-serieväg? Jag skulle nog hävda det, den tunga skogsdoftande mystiken kring mordet på småstadsskönheten Laura Palmer med Angelo Badalamenti's Emmybelönade ledmotiv hela tiden krypandes i bakgrunden, en sorgsenhet vilar över staden, en ondska ruvar under Douglasgranarna och genomsyrar samhället. Den paj och kaffeälskande Agent Cooper är den som ska finna lösningen i en stad som rymmer fler hemligheter än svar. Mina tankar landar då och då i Twin Peaks och det är nog snart dags för ett maraton.

Till Warszawa på fredag och efter förra årets avslutning i Budapest så kommer sannolikt VISA-korten få kreditkort som sällskap i år...

Imorgon kommer sannolikt de första fiskarna att introduceras i mitt akvarium, en inte allt för vågad gissning är att det blir 3 clownfiskar, aka Nemo-fiskar, som blir först in, Clownfisken är en otroligt intressant fisk som lever i symbios med anemoner. Anemoner är utrustade med nässelgift och paralyserar organismer som kommer i dess närhet, detta medför att Clownfisken får ett skydd mot fiender i anemonen eftersom den har ett sekret som gör den immun mot giftet, samtidigt blir anemonen matad av Clownfisken så även den tjänar på relationen. Dessutom kan Clownfisken byta kön, om honan dör så byter den största hanen i gruppen kön, rommen placeras i anemonen och är på så sett utom räckhåll för fiender. En fascinerande fisk!
Var är Marcus? Laddar inför Warszawa hoppas jag!

lördag 24 april 2010

And There Was Light

South Parks tvåhundrade avsnitt som handlar om hur alla kändisar som hånats i serien under årens gång bestämmer sig för att stämma South Park om de inte fixar fram profeten Mohamed åt dem. De behöver honom honom för att stjäla hans förmåga att inte kunna bli hånad. Det lite kryptiskt komiska i det hela visar sig dock i avsnitt 201, där man plötsligt har censurerat Mohameds namn, varför? För att en extrem Islamsk grupp mordhotat Matt Stone and Trey Parker, seriens två skapare, för att de driver med Mohamed. Lite ironisk får man nog säga. Och sjukt. Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar som nån vis man sa...

Vattenkrafts vindkraftsreklam på Spotify känns lätt vilseledande eller åtminstone fel.

Av regeringens skattesänkningar så har 49.2 procent av pengarna tillfallit de 25 procent som tjänar mest, de fattigaste 25 procenten har tilldelats hela 6 procent av pengarna. Inte så väldigt oväntat kanske, en borgerlig regering kommer, ofrånkomligt, att leda till ett ökat avstånd mellan samhällsklasserna och kommer att leda till ökat utanförskap, kommer att leda till en ökad segregering och till en minskad välfärd med tidens rätt. Enligt mig. Det är bra med en blå regering när det krävs ekonomiska krafttag har jag fått höra emellanåt, och den ekonomiska krisen klarade vi väldigt bra hävdade Anders Borg, bland de sämsta i Europa hävdar OECD. Spontant så tror jag mer på dem än på den som bär det yttersta ansvaret.

Jag vill ha ett samhälle där alla kan överleva, där alla, oavsett bakgrund och förutsättningar kan leva bra liv. Därför hoppas jag att Mona regerar om ett år, önskar dock att det var någon annan.

Var på utställningen And there was light i Eriksbergshallen, blandade verk av Michelangelo, Leonardo Da Vinci och Raphael, väldigt bra. Gillar verkligen Nattvarden/Last supper. Det är något speciellt vackert med Jesus, mannen som ville vara lite snäll och som tack blev uppspikad på ett kors, det är något väldigt vackert symboliskt och talande med det.

"Nobody wins unless everybody wins" /Bruce Springsteen

onsdag 21 april 2010

This is the end

Precis som Marcus säger så levererade Band Of Horses, även om jag personligen saknade några låtar, som jag dock ej förväntat mig att höra, men ändå. Kvällen fortsatte sedan till Ritz där ett typiskt(?) konserttrött gäng inte lyckades tända till utan mest stod och väntade på att något skulle ske. När inte så skedde så bestämde jag mig för att gå hem, väl på hållplatsen ångrade jag mig i ett infall av självbesvikelse och gammalkänsla och begav mig raskt till Incontro för lite nytt sällskap och en lång kväll tog sin start...



Efter att ha tillbringat de efterföljande tre dagarna i en oproduktivt ångestladdad hypersomniadimma så inser jag att det inte är en hållbar utveckling av mig själv att nattklubba på det här sättet. Inte enbart för att jag är totalt disfunktionell på alla plan dagarna efter, utan mest för att jag verkligen inte finner det speciellt givande. Överhuvudtaget. Tror att jag tänkt så förut, men den här gången är det så det är.

Sicilien närmar sig med stormsteg, men först ett besök i Polens huvudstad med åtta muntra pojkar, kommer bli fantastiskt trevligt tror jag, bara att hoppas att man får flyga inom en vecka, annars blir det lite jobbigt...

I Bananas så blir det obehagligt uppenbart hur lite människoliv är värda om de tas i fattiga länder. Dessvärre så är det vi som konsumenter som är ytterst ansvariga, åtminstone om vi har vetskapen om vad som sker och kan välja. Fast slutet på filmen kändes lite underligt och intetsägande?!

tisdag 20 april 2010

Helgsammanfattning

F'låt för dålig blogguppdatering under helgen men har helt enkelt haft lite annat för mig.
I fredags lockade Alex & Jonas ut mig för en liten AW på Incontro med Andreas bakom baren. Kunde givetvis inte tacka nej till den kombinationen. Duktiga som vi var gick vi hem tidigt för att ladda batterierna inför lördagens konsert.

Vaknade på lördagen med en härlig känsla av förväntan inför vad som skulle ske på Trädgårn's scen senare på kvällen. Spenderade den soliga men ack så blåsiga dagen nere på stan med MJ. Trots att jag har haft min beskärda del av shopping i New York nyss så slog jag till och köpte ett par chinos.

Efter lite förfest hemma hos mig med trevliga vänner var det sen dags att inta Trädgårn' och njuta av konserten med Band of Horses. Hästbandet levererade precis som förväntat och jag skulle nog ge konserten MMMM i betyg. Gillar flera av deras nya låtar stark och ser verkligen fram emot det kommande albumet.

Mina storslagna planer på att träna på morgonen innan jobbet har hittills gått bra! Jag och Alex har stigit upp i ottan vid två tillfällen de senaste två veckorna och kört helt okej pass nere på Västra Hamngatan. Återstår att se om den fina starten kommer att fortsätta och bli en tradition...

fredag 16 april 2010

Allt är Islands fel

Allvarligt talat Island. Nu har ni allt ställt till det. Vad är det här för jävla sätt att spy ut aska över hela norra europa? Jag hoppas verkligen för Islands skull att flygen går som de ska näst nästa helg då vi drar till Warszawa! Om så inte är fallet skulle inte jag vilja vara islänning i Göteborg...

Imorgon är det äntligen dags att få avnjuta Band of Horses på Trädgårn'! Känner på mig att det kommer bli en magiskt bra konsert. Det får bli en lugn fredagskväll för att ladda inför en heldag i Band of Horses-anda.
Fick precis sms från Bojan som är i Venedig och kanske inte kan komma hem till konserten pga Islands askmoln....återigen, detta jävla Island!

Sitter och surfar runt lite och försöker lista ut om det går att få en pall med öl levererad till vårt hus i Sicilien i sommar. Min italienska är dock kraftigt begränsad....

onsdag 14 april 2010

Otid, i tidens anda?

Att stjäla min tid genom att komma försent eller att avboka med kort varsel verkar ligga i tidens anda, tvekar på om den kalla vintern har frusit fast visarna på klockorna eller om det är den nyanlända våren som har försatt sinnena i mañanaläge. Eller är min förkärlek stor till personer som inte respekterar tiden? Hur som så ses det inte på med blida ögon och en social bojkott kan inom kort komma att iscensättas ;)

Var förövrigt och åt på nya Mañana i majorna med Taxibuddy häromdagen, trevligt ställe som kommer att besökas igen!

USA's fruktan för kärnvapen känns lätt parodisk och uttjatad, ensamma om att ha använt dem och med största arsenalen så fruktar man Iran. Eller gör man? Kanske behöver man bara en anledning att på fin Irak-maner invadera landet för att säkerställa framtida oljetillförsel? USA har mig veterligen ännu inte visat upp några som helst bevis på att Irak eller terrorister har eller är på väg att skaffa kärnvapen. Å andra sidan så är bevis uppenbarligen inget som ses som en nödvändighet om man har de största musklerna. Inte heller godkännande från FN, men det är ju gammalt.





Veckan har till stor del tillbringats i solen och en av dagarna bestod sällskapet av underbara Noah med tillhörande pappa. Jag och Jonas provade att sätta upp vårt nya tält och enades snabbt om att vi gjort en bra investering i Fjällräven! Förhoppningsvis kommer vi att sova varmare när berg ska bestigas och fjäll vandrad i en inte allt för avlägsen framtid!

måndag 12 april 2010

What a beautiful day

Vilket underbart vårväder det är ute just nu. Andreas beskriver känslorna just nu på ett fint sätt i sitt inlägg nedan. Efter dagens lunch blev det en promenad i solen runt Lilla Bommen för att inspektera bygget av det nya pariserhjulet. Jag tycker för övrigt att hjulet borde vara vridet 90 grader så man ser dess hela siluett uppifrån stan. Men det är väl någon arkitekt som har fått en uppenbarelse för sitt inre och bestämt att det skall vara på det här sättet.

Det känns lite tomt nu när NYC-resan är över och man är tillbaka på jobbet igen. Läskigt hur fort man kommer in i vardagslunken igen. Inboxen skallrade om 91 nya mail när jag satte på datorn i morse. Himla tur då att det redan till helgen är dags för konsert med Band of Horses och om tre veckor bär det av till Warzsawa.

Söndagen spenderades först med en brunch i solen på Ritz tillsammans med Pär, MJ och Jenny innan jag och Pär drog vidare för att se IFK-BP på Ullevi. Matchen och spelet som IFK presterade var dock en stor besvikelse och slutresultatet 1-1 är inte så mycket att snacka om.
Lyckades med lite god hjälp från Andreas streama Rangers-Flyers igår kväll och det såg länge ut som att Hank the King skulle få spela hjälterollen efter massvis av räddningar men ödet ville annorlunda denna kvällen. Trist för Rangers som får bryta ihop och komma igen nästa år istället.

Det skall bli spännande att se hur det går att träna idag efter en vecka med en diet bestående av hamburgare och öl....

söndag 11 april 2010

D-vitaminöverdos

Vårkänslor. Det är något magiskt som händer i kroppen i samma ögonblick som vintern går i dvala och vårsolen tillåter att vårjackan kommer fram. Plötsligt infinner sig en konstant längtan efter tetravin, filt och slottskogen, kärleken som tidigare verkade befinna sig i ett alternativt universum skymtas nu precis runt hörnet. Måste försvinner ur vokabulären och ersätts av grilla, uteservering och solglasögon, jag kan inte ens irritera mig på att Västtrafik, kör mig runt hela Majorna ett par varv eftersom man lägger om spåret, mitt sinne är alldeles dimmigt, en överdos av D-vitamin har trubbat av mina sinnen och jag bara njuter.
Jag tycker att han är helt fantastisk och förgyller avenyn med sin närvaro!

Kvällen kommer att tillägnas matchen Rangers vs Flyers i en direkt avgörande sammandrabbning, sjukt laddad!

Sol i sinne

Mitt hjärta är, som kanske bekant, inte fyllt till bredden med kärlek till Västtrafik, det bultade därför lite hårdare än vanligt när jag mötte, vad jag förmodar var, min överkvinna i Västtrafikförakt. På tåget ut till Orust så skulle jag stämpla mitt fina kort och följde lite naivt instruktionen som sa "håll kortet här", naturligtvis kunde det inte vara så enkelt informerade Alexander mig om och förklarade att man ska trycka på "T" när man har månadskort och ska betala extra. Men om man ska byta sen, ska man trycka "+" då eller "T" undrade jag. Det lyckades vi inte riktigt lista ut. Det visade sig också att jag inte kunde omregistrera min stämpling utan jag var tvungen att vänta till nästa station innan jag kunde fullborda min betalning. Det lustiga var att, utan att överdriva, att ungefär hälften av alla resenärer hade gjort samma sak som jag och vi skrattade lite förnöjt medans vi såg hur kontrollanten, röd om kinderna och lätt uppgiven förklarade för femtielfte gången hur stämplingsproceduren gick till. Det var inte bara vi som inte kunde. Eller inte ville kunna, för det känns lite som att de flesta helt enkelt låter bli att lära sig och istället frågar.

Sen finns det ju en del andra uppenbara brister, som att du inte kan se ditt saldo förens du är på fordonet, som att du inte kan åka flera på samma kort med olika påstigningsplatser, som att du inte kan ladda online, som att Västtrafik har höjt priserna så att det har blivit färre återförsäljare som dessutom bara tar kontanter i hälften av fallen.

Veckans otacksamhet belönades Marcus med när vi precis hade ätit lunch. En "uteliggare" kom fram och undrade om vi hade några mynt som han kunde använda till parkeringsautomaten, lite komiskt eftersom han var en ganska långt från nykter och när Marcus svarade att han var osäker på om han hade några mynt svarade "uteliggaren" att det minsann gick lika bra med sedlar, när Marcus väl grävt fram en krona uteblev det förväntade tacket, istället tittade han på Marcus som om han var dum i huvudet och sa "en krona bara"??? Bättre än inget tyckte Marcus...

Det gladde mig även att Mikael som tyckt att det nya biljettsystemet var så himla käckt, plötsligt inte alls var så nöjd längre när hans kunskaper sattes på prov!





lördag 10 april 2010

Hemma från The Greatest City in the Woooorld!

Då var man hemma igen då. Det var en mindre chock att komma ut från Landvetter och mötas av 5 plusgrader när man njutit av temperaturer mellan 20-29 grader en vecka i NYC. Veckan var hur bra som helst såklart. Mina tankar på att flytta till den staden blir inte direkt mindre för varje gång jag är där. Har gjort en massa roligt under veckan men några höjdpunkter var påskbrunchen på Aquavit, musikal på Broadway och givetvis New York Rangers-Toronto på Madison Square Garden. Det var även kul att festa med brorsan i Meatpacking District. Nästa besök i staden får dock bli med ett resesällskap som varit där förut så att jag inte behöver besöka alla sevärdheter en fjärde gång....
Skall se till att lägga upp bilder från resan så fort jag får ork och lust.

Blev fett lurad av solen i förmiddags. Sitter här med stelfrusna fingrar efter en dag på stan i för tunna kläder. Våren är på G, men än saknas det lite värme och mindre kalla vindar.
En trevlig lunch på stan med Andreas för lite catching-up hann jag med innan kylan kröp under skinnet på mig.

För övrigt bör skivan "Go" med Jónsi lyssnas på. Sjukt fin musik den mannen åstadkommer. Skivan finns att avnjutas på spotify.