Ovisshet

Jag fick en olustig känsla igår när jag läste att en 18-årig grabb från Varberg var försvunnen. Det som gjorde att jag blev lite orolig var att hans efternamn är samma som min kollegas som bor i Varberg. Mina värsta farhågor besannades när jag kom till jobbet i morse och min chef berättade att det var vår kollegas son som är försvunnen. En sådan här sak önskar man inte ens sin värsta fiende och absolut inte någon som man jobbat tillsammans med och träffat dagligen i över två års tid. Jag hoppas innerligt att det slutar lyckligt och att grabben återfinns vid liv. Den ovisshet som min arbetskamrat går omkring och känner nu måste var outhärdlig.
En dag som denna inser man att ens egna problem är lyxproblem och rena skitsaker.

Känner inte riktigt för att skriva så mycket mer idag.