Wings on wheels

Att gömma sig under ett skal av drömmar om filmisk förförelse och minnen av bortsprungen kärlek kan vara behagligt, det undermedvetnas försvarsmekanism för att slippa konfronteras med de obehag som verkligheten kan innebära. Det kan vara svårt att rationalisera sitt agerande, sett ur ett framtidens perspektiv så kan ett beslut eller en handling framstå som underlig då tiden har en förmåga att vaska fram skönheten ur minnen. Det är därför lätt att ge sig in på stigar man redan vandrat och såväl vet inte leder någonstans, men att stå stilla eller gå i cirklar samtidigt som tiden går förbi, för dig bakåt.

Rädslan för vad som väntar om man lämnar den trygga tillvaron kan överrösta den röst som viskar frågande i örat om platsen man är på, verkligen är densamma som i ens drömmar. Att våga är en utav nycklarna till lycka, oavsett vad det handlar om, att bryta mönster eller syna möjligheter man aldrig har beaktat utan sorterat bort utan närmare granskning, för en vidare från platsen man befinner sig på. Ibland är att våga gå vilse det enda sättet att komma vidare.

Thunder Road, tidernas bästa låt, handlar om kärleken och att våga för att få den. Bruce's vackraste text avnjuts som absolut bäst i dvd'n från Hammersmith Odeon, där han i ett blått dunkel framför en förkrossande vacker version, snyggare än någonsin senare.

Känns som att vi kan det här med snö nu, längtar efter en sol som når högt över trädtopparna och fyller mig med energi. Men visst e det vackert med snö.

Den här sommaren ska bli en sommar i campingens tecken, förra året var bara uppvärmning. Mitt och Jonas nyinförskaffade fina röda tält ska nyttjas, ska bli spännande att se om vi kan få med oss citykiddet Marcus ut, brukar ju inte vara så pigg på vildmarken...

"You can hide neath your covers and study your pain, make crosses from your lovers, throw roses in the rain, waste your summer praying in vain for a saviour to rise from these streets.."